Saturday, June 14, 2008

Puritanens hemliga passion...


Det är dags att avslöja min allra hemligaste passion. Passionen som får mig att totalt förlora all känsla för rummet och tiden. Passionen som ibland gränsar till ett beroende, ett begär.
Passionen får mig att bli döv för om någon ropar i mitt öra, blind för alla plikter och totalt bortsopad till en annan värld.

Puritanens hemligaste passion. Passionen som driver likt en påle genom mitt innersta.

Texter

Ligger det en bok någonstans måste jag ta upp den och läsa lite grann. Börjar jag läsa kan jag inte lägga ner boken förrän jag har läst klart den. Det är som att be en alkoholist att sippa lite grann på vinet, men inte dricka hela glaset.

Därför är Internet så svårt att förhålla sig till. Överallt finns det nya texter, historier, bilder och allt går att surfa vidare till något annat. Något lika fräscht, nytt och oupptäckt.

När jag bestämde mig för att bara läsa nyheterna, upptäckte jag att på något konstigt sätt läste jag helt plötsligt tio tidningar om dagen... tio gånger om dagen. Det är som att vara sin egen ilskna mamma.

Jag ser mig själv vara ytterst olydig om blir så arg. Varför kan jag inte vara som andra och lägga ner boken? Varför måste jag läsa texterna till slut?

Bibliotekens lockelse skall vi inte tala om... Böcker, böcker så långt ögat når. Tystnaden som får böckerna att glimma likt oupptäckta skatter.

Antikvariatens gamla böcker viskar med varandra. Hundraåriga böcker vars prasslande sidor får min mun att vattnas som inför den läckraste maträtt.

Det enda positiva är att jag har lärt mig läsa väldigt snabbt, spegelvänt, upp och ner och baklänges.

Spegelvänt lärde jag mig läsa när det var en person i skolbussen som satt framför mig med en mycket intressant bok. Jag var ju tvungen att läsa boken, så jag läste den i fönstrets spegelbild vid min plats.

Upp och ner är ganska bra att kunna om någon läser en tidning mitt emot. Man sitter lugnt tillbakalutad och läser under halvslutna ögonlock. Det är för övrigt en härlig hjärngymnastik! Pröva med t ex engelska eller annat språk ni behärskar om svenskan är alltför lätt.

Nu måste jag behärska mig, lämna Internet och diska undan lördagens slappa frukost. Jag skall vända blicken från alla tidningar, lägga åt sidan alla böcker och modigt lik en väldig kämpe på slagfältet skall jag besegra mitt begär efter att läsa en text till innan frukostdisken...


Bild1: http://artfiles.art.com/images/-/Mary-Cassatt/Young-Woman-Reading-Giclee-Print-C12020321.jpeg
Bild2:http://www.ilovefreephoto.com/freeimages/images/object0650.jpg

27 comments:

Anonymous said...

Underbart!

/En bibliofil

Tuve said...

Jag skulle vilja påstå att det inte är någon direkt hemlig passion bland dem som tillbringat mer än några timmar i ditt sällskap ;)

Jag kan intyga att det är ett väldigt självutlämnande inlägg som på ett sakligt och korrekt sätt beskriver Puritanens passion :D

Allt gott!

Helena said...

Hilaron,
Skönt att inte vara ensam!

Tuve,
är det så uppenbart?! Jag får försöka bli lite mer diskret ;)

Johanna G said...

Tack för ännu ett underbart inlägg!

Och jag som trodde jag var besatt av att läsa!! Jag har iaf inte börjat tjuvläsa tidningar upp och ner än (men väldigt ofta över axeln på den som sitter snett framför på bussen)...

Men någonstans måste det har blivit fel i Uppenbarelseboken: himmelriket kan väl inte vara en stad av guld, pärlor och juveler - det kommer vara ett gigantiskt bibliotek!! (Och helvetet måste vara ett evigt pågående bokbål *ryser vid blotta tanken*)

Anonymous said...

johanna G,
JA, tänk och så har man en hel evighet på sig att läsa... och så ingen som blir irriterad över att man sitter och läser.

Bokbål... jag har svårt att bränna böcker... Har ett väldigt gammalt exemplar av Mormons bok här hemma. Det är helt enkelt för vackert för att slängas.

Oj, här åskar det så mitt svar får klippas kort! Återkommer!

RUDIE said...

Festlig skrevet, og med Tuves kommentar blir det helt fullkomment. Skulle ønske jeg delte litt mer av din pasjon! :)

Anonymous said...

Rudie,
Det var faktiskt Tuves första kommentar och jag glömde skriva *välkommen!'...

Det är bara svårt när man inte riktigt kan kontrollera sig.
Tänkte ett tag öppna något slags 'Anonyma bibliofiler' men bara tanken verkade skrämmande... Jag VILL inte sluta läsa, bara kunna avhålla mig ibland ;)

För att ni skall förstå vilka problem som jag har för tillfället så kan jag avslöja att det står flera flyttlådor fulla med böcker i källaren.... som jag inte har läst eller tittat igenom ännu.

Mitt mål under våren var att sortera alla böckerna. Resultatet var att jag försökte läsa mig igenom dem istället. Nu ligger det böcker och dräller lite överallt i huset...

RUDIE said...

Helena
Någon storläsare är jag inte. Men hittar jag en roman som får mig att rymme i rom ock tid, så älskar jag det med.
Jag tittar innom här titt ock ofta, ock undrar när jag skal få läsa nesta kapitel från din spennande novelle!

RUDIE said...

Oj, nå se jeg at jeg har missad del 2. Trodde jag hadde lest alt innan den vita blomman, men ser nu att der ligger jo del två som jag har ventat på! Jag fattar inte hur jag kan ha missat, men ber om ursäkt. Jag har som vanligt inte ögonen med mig.

Anonymous said...

Hej Helena,

Jag håller på och flyttar. Inte bra. Enbart mina böcker kommer knäcka den stackars flyttbilen!

I Kempis Om kristi efterföljelse står det att man inte ska tänka på textens skönhet, utan på vilket sätt den är nyttig.

Nej, säger jag!
Jag kan goseligosa ner mig med den sämsta roman. Bara den har ett vackert och enkelt språk så är jag fast.

Blir alldeles konstig om jag råkar åka någonstans utan en bok. Sitter i bussen/tåget och läser samma reklamskylt om och om igen tills jag måste blunda och tänka på Rosenkransen eller något för att rensa hjärnan.

Man får inte glömma böckers doft heller. Håller säkert på att utveckla någon tidigare okänd lungsjukdom av allt damm jag sniffar i mig varje dag.

Klem (som man säger i Norge)
Tobias J.

Anonymous said...

Bara att gå runt och plocka lite bland böckerna, bläddra, läsa lite här och lite där är ett fantastiskt sätt att koppla av.

Böcker avnjutes bäst med alla sinnen. Fast det är klart. Man kan inte både äta en god bok och ha den kvar. :)

avd. dålig humor
-Tobias J.

Johanna G said...

Hum, att bokstavligt talat ÄTA en bok verkar helt klart vara slöseri på en god bok (eller ja, det räknas nog som slöseri tom om det så är en medelmåttig bok, däremot så kan ju riktig skräplitteratur KANSKE få komma i fråga)

- fortsätter på Tobias dåliga humor...

Nej, skämt å sido. Håller helt klart med att lukten av böcker kan förhöja läsupplevelsen betydligt. Kan gå runt och bara sniffa i bibliotek och bokaffärer i timtals :$

Anonymous said...

Tobias J,
välkommen!
Hoppas att bilen håller. Vi har hittills haft tur och bara flyttat väldigt få gånger med våra kartonger.

Dofter från böcker är verkligen något speciellt. Jag undrar om det inte har med pappret i böckerna att göra, eller trycksvärta och lim. Gamla böcker doftar helt annorlunda än nya. De flesta böcker vi har är ganska gamla och jag har vant mig vid deras dammiga sidor. Nya böcker är så 'rena'.

:D Doft är partiklar så ju mer en bok doftar desto mer kan man 'äta' den. Så visst kan man äta en god bok och ha den kvar ;)

Några av våra böcker har tyvärr drabbats av en viss mögeldoft pga fukt i förvaringsutrymmet. Man känner sig lite möglig efter ett tag. Säkert väldigt ohälsosamt, men jag vägrar slänga böckerna.

Jag gillar de av våra böcker som är helt vansinnigt omoderna t ex 'Det stora världskriget' i tre band eller 'Militära uppfinnigar' från ca 1920.

Sedan skall jag inte glömma boken om en svensk mordrättegång från början av 1800-talet (tror jag) där det aldrig uppdagades om det fanns fler än en mördare. Annat än dagens deckare!

Johanna, ja härligt med bokdoft!
De flesta av våra böcker fick vi när några släktingar sålde ett stort hus och inte ville ha biblioteket. Vi fick ta allt eller inget...

Anonymous said...

Jag läser också väldigt mycket, speciellt när jag inte har tillgång till Internet.

En av mina ständiga frestelser är dock att påbörja för många böcker samtidigt. De upp och nedvända små äventyren blir förvandlas så lätt till dåliga samveten. Då övergår njutningen genast till ett frenetiskt tuggande för att få påbörja nästa mästerverk.

Å andra sidan gäller det nog det mesta i min tillvaro. Dåtiden och framtiden är intressantare än nuet. Det är härligt att tänka tillbaka på det som påverkat, och med hopp på det som skulle kunna påverka. En i grunden ganska taskig inställning, när nuet är en gåva från Gud...

Nåväl, nu har jag snurrat iväg alldeles för långt. Ber om ursäkt för det, men glöm för den sakens skull inte att hälsa mig välkommen ;)

Anonymous said...

Välkommen Pontus!
Snurra på, det är det som för tankarna vidare. Lider av en outsläcklig associationsförmåga, så det är bara stimulerande.

Ja, det är lätt att börja på många böcker samtidigt. I slutändan får man lätt känslan av att vara skelögd.

Dåtid och framtid. Intressant. Tänker genast på viljan att fly nuets krav på närvaro och engagemang, vilket inte så få drabbas av idag. Inte sagt att det är något du gör ;)

Måste samtidigt säga att det är skoj med tankar om framtiden. :) Spana framåt och se om man kan skönja konturerna av ett framtida samhälle. Nästan lite 'kodknäckning' över det hela :)

Anonymous said...

Hej igen Helena!


Dessvärre är det nog det jag gör, åtminstone i någon mån. Mitt drömmande hänger nog i stor utsträckning samman med min kärlek till böcker, och när Bonhoeffer (eller för den delen du eller jag själv) säger att en riktig man måste leva här och nu, känner jag mig alltid lika drabbad :S

Nåväl! Det är inget att beklaga sig över, jag är inget offer. Ska försöka ta tag i det från och med nu :)

Gud välsigne dig!

Helena said...

Pontus,
delvis talar jag ur erfarenhet. Jag var en drömmare som liten. Aldrig egentligen närvarande i nuet, men i en boks äventyr, en dagdröms irrgångar, intressanta drömmar från natten osv. För min del var det en flykt undan nuet.

Det har varit ett beslut och en ständig kamp att lägga undan drömmarna och börja leva i nuet. Ändå gav det så mycket.

Nuet är att kunna stå helt stilla ute på en åker en vinternatt. Stå där ute där nattens mörka natthimmel sveper sin mantel längs med marken. Böja bak huvudet och helt stilla titta rakt ut i stjärnhavets pulserande liv. Utan en tanke på det som varit eller en tanke på det som skall komma, vara där helt ut.

Nu skall jag vidare i min storstädning här hemma. Vik hädan alla dammråttor! Rygga tillbaka alla barn med smutsiga skor! Här kommer Helena med mopphinken och sjunger så dammet yr in i näsan.

Allt gott!

Anonymous said...

Vackert skrivet Helena! Gud välsigne dig!

Anonymous said...

Vad jag har blivit fascinerad av sista månaderna är vissa invandrares fascination över svenska språket. De ser valörer och förhållanden som vi inte kan se.

Jag vet inte om du har upptäckt SvDs pågående serie om invandrarförfattare?
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1416327.svd
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1439235.svd
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1451245.svd
(Missa fr a inte den första!)

Det började med att jag läste "Tusen kvinnor och en sorg". Har du läst den? Om inte så gör det! Jag hade aldrig läst Ranelid innan. Han har ett språk som ingenting jag någonsin läst. Jag kan inte ens beskriva det. Det nästan svävar; och får en själv att nästan sväva, även mitt i de mest prosaiska detaljer. Jag visste inte att svenska kunde låta så!

Och dessutom så finns alltså i handlingen en somalisk kvinna och hennes son och deras fascination över svenska språket. De går omkring och 'suger' på svenska blomnamn som vi andra suger på karameller, lär sig ordspråk, och förundras över uttryck som vi infödda inte ens tänker på. Exakt som afrikanen i den första artikeln.

Och så är det väl antagligen den enda svenska skönlitterära bok som nämner karmelitnunnorna i Glumslöv...

Anonymous said...

D,
tack för några jättebra tips!

Boken låter som en riktig guldgruva.

Anonymous said...

Just ja, man känner sig tvungen att läsa en bok till slut md alla longörer. Jag har mer eller mindre slutat läsa böcker. Internet är så mycket effektivare, man kan gå direkt på den information man vill ha. Och så har vi den rent fysiska aspekten: böcker tar plats, det är besvärligt att hålla reda på dem etc.

Anonymous said...

Jaså, den hade du missat, trots karmelitnunnorna? Det var faktiskt just det som fick mig att läsa den. Någonstans, för många år sedan, läste jag att kapitel vad-det-nu-var i den boken tog upp Glumslöv, så jag skrev upp den på en lista över sådant jag ville läsa vid tillfälle. Jag trodde då att det var en novellsamling, men det var det ju inte alls!

Tror faktiskt de förekommer som hastigast i ett par kapitel, tillsammans med ett eller ett par andra kloster. Han skriver bl a något i stil med att 'om nunnorna i Glumslöv slutar be så stannar världen', vilket ju — om än inte bokstavligt sant — är osedvanligt insiktsfullt för en svensk skönlitterär bok. Särskilt som jag inte fått något intryck av att han är kristen.

(Sedan finns det förstås också en eller annan onödigt intim sexscen, men ska man bojkotta allt sådant blir det ju inte så mycket modern litteratur kvar att läsa...)

Här finns författarens egen snabbeskrivning: http://www.bjornranelid.se/verk.asp?id=11 (tycker i o f s inte den gör boken rättvisa, men klicka vidare på "omslag & inledning" så får du ett smakprov på språket).

Helena said...

Kraxpelax,
Jag föredrar faktiskt böcker pga deras materiella karaktär.
Min dröm är att ha ett jättestort bibliotek hemma, med gömda, sköna fåtöljer. Böcker från golv till tak och så stegar med 'tassar' som kan förflyttas runt i rummet. Gärna med en lönndörr från sovrummet :)

Jag gillar att sitta i en stol, med en stor kopp ångande te vid sidan. Läsa, ta en klunk, läsa lite till, fundera, sträckläsa... och inse att teet hunnit svalna under tiden.

En gång snubblade jag över en mening av Lewis. Den går i stil med 'det finns aldrig en för stor kopp te till en god bok' ett av mina favorituttryck.

D,
jag har tydligen missat denna bok, men nu måste jag ju får tag på den då du gjort mig så nyfiken. :)

Ha en bra dag!

Anonymous said...

Del 4 i SvDs serie: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1464601.svd

Anonymous said...

Jag sitter alltid i min säng när jag läser, i skräddarställning bland mina c:a 40 kuddar, med laptopen framför mig. Mest är det poesi. Det blir alltå korta läsningar, där är datorn bäst.

Om den fysiska världen tycker jag INTE. Det är bara krångel och trassel med den. :o( Men i himlen är alla böcker andekroppsliga. Man får dom i handen bara man vill och behöver inte leta. Halleluja för Paulus! :o)

Anonymous said...

D,
tack för länken! Det är intressanta artiklar.

Kraxpelax,
Ja, det är skönt med datorn som den oändliga boken. Speciellt 'farlig' är Internet där 'vågorna' alltid är perfekta att glida vidare på.
Ändå gillar jag böcker; de gamla böckerna som ger insikt om en förlorad tidsålder.

Om Paulus får bestämma blir det kanske bara bokrullar ;) i himmelen.

Anonymous said...

Helena, är du intresserad av geografi? Jag har en jättesamling av poesi på min dator, den kan du få.