Det verkar finnas en modegenre i Sverige: Deckare.
Det är deckare på höjden, på bredden och djupet. Sett ur olika synvinklar skall vi läsa om poliser till dess att deras uniformer flackar framför ögonen på oss. Det skall vara hårdkokta deckare med bistra poliser eller orädda journalister.
Släng in en datanörd så får vi möjlighet att på ett nästintill magiskt sätt få fram information!
Morden skall vara kallsinniga och nära att falla över i krigets brutalitet. Ondskan skall drivas att skratta rakt ut ur boken upp i ansiktet på den förfärande läsaren.
Missförstå mig inte. Jag gillar deckare, gåtor och lösningarna på dem. Det har bara varit för mycket av dem för tillfället.
För mycket av enkla intriger, stela karaktärer samt avsaknad av en trevlig kontext som inte gör mordet till en studie i smuts.
Jag längtar till deckare med stil och slut där man inte säger "hm, vad var det jag sa...". Jag längtar till deckare där kulturen speglas i lugna miljöer. Där brotten i sig är något avvikande och inte något som ligger och lurar likt hajar under ytan. Där man fortfarande tror på människans värdighet.
I avsaknad av moderna deckare med stil, återgår jag till Chesterton, PD James, Sherlock Holmes och andra klassiker. Deckare vilka andas medmänsklig kärlek mellan raderna.
Bild2: OMslagsbild till Stieg Larssons deckare 'Män som hatar kvinnor' (http://image.bokus.com/images/9789170013683)
bild2: Omslagsbild till Kristian Lundbergs deckare 'Grymhetens stad' (http://www.gp.se/content/1/c6/38/76/95/krlund.jpg)
Det är deckare på höjden, på bredden och djupet. Sett ur olika synvinklar skall vi läsa om poliser till dess att deras uniformer flackar framför ögonen på oss. Det skall vara hårdkokta deckare med bistra poliser eller orädda journalister.
Släng in en datanörd så får vi möjlighet att på ett nästintill magiskt sätt få fram information!
Morden skall vara kallsinniga och nära att falla över i krigets brutalitet. Ondskan skall drivas att skratta rakt ut ur boken upp i ansiktet på den förfärande läsaren.
Missförstå mig inte. Jag gillar deckare, gåtor och lösningarna på dem. Det har bara varit för mycket av dem för tillfället.
För mycket av enkla intriger, stela karaktärer samt avsaknad av en trevlig kontext som inte gör mordet till en studie i smuts.
Jag längtar till deckare med stil och slut där man inte säger "hm, vad var det jag sa...". Jag längtar till deckare där kulturen speglas i lugna miljöer. Där brotten i sig är något avvikande och inte något som ligger och lurar likt hajar under ytan. Där man fortfarande tror på människans värdighet.
I avsaknad av moderna deckare med stil, återgår jag till Chesterton, PD James, Sherlock Holmes och andra klassiker. Deckare vilka andas medmänsklig kärlek mellan raderna.
Bild2: OMslagsbild till Stieg Larssons deckare 'Män som hatar kvinnor' (http://image.bokus.com/images/9789170013683)
bild2: Omslagsbild till Kristian Lundbergs deckare 'Grymhetens stad' (http://www.gp.se/content/1/c6/38/76/95/krlund.jpg)
7 comments:
Jag förutsätter att du har läst Ellis Peters?
Och Dorothy Sayers? Den underbara äktenskapsskildringen i Busman's Honeymoon!
Vill du läsa lite annorlunda moderna deckare så föreslår jag annars en kines som heter Xaolong, Xiuling, eller något i den stilen. En röd hjältinnas död, och vad nu fortsättningen heter. Man lär sig massor om Kinas pågående omvandling. Hur den påverkat vanligt folk. Vad som blivit bättre och vad som blivit sämre. Sådant man inte hittar mycket om i vanliga tidningar och inte tänker på själv.
D,
Busman's honeymoon tillhör en av de absoluta favoriterna!
Det låter som ett intressant tips!Skall se om jag kan få tag på boken.
Kina är ett mycket intressant land ur flera perspektiv. De har så många källor att ösa historier ur. Farmför allt har de inte förlorat sin kultur (inbillar jag mig) helt och hållet.
Jag gillar speciellt en film från Kina som heter 'Postman in the mountain'. Väldigt lågmäld, vacker att se på och med en stillsamt trevlig intrig.
Detektiver som super och svär, tyder på inget annat än brist på kontinental (eller brittisk) elegans och finess hos författaren.
Har du tänkt på hur otroligt sällan svenskar svär och skriker i vardagen?
Men filmkaraktärerna gör det jämt, så svenska filmer blir lite överskrikiga och barnsliga.
Dags att prova något annat än svordomar och skrik nu, kära manusförfattare.
Hoppas på en deckarroman från dig, Helena :)
Z,
är det något som är långtråkigt så är det dessa ord-misshandlande karaktärer i filmer.
Detektivroman...Det vore inte dumt att få till. Skall sätta upp det på min önskelista till mig själv ;)
Har inte läst så mycket deckare. Jag tycker om Stieg Trenter. Mickey Spillane är inte heller så dum. Nu blev jag inspirerad, har en radda hemma.
Vad tycker du om science fiction?
Fantasy? Sagan om Ringen är min bibel nr 2!
Kraxpelax,
jag gillar science fiction och hade en period i tonåren där jag plöjde genom bibliotekens alla böcker i genren. I slutändan blev jag ganska trött på de ständigt återkommande historierna, som enligt mig oftast är en variant på Härskarringen.
Där avslöjade jag väl min egen inställning till trilogin... Jag har den som en av mina favoritböcker. Jag läste den första gången som nioåring och har läst den otal antal gånger sedan dess. Man kan följa Tolkiens intresse i de gamla nordiska myterna. T ex så är Gandalf egentligen en bland de (tretton?) dvärgarna, som finns med som de tolv. Skuggfaxe heter något annat... var det inte Gråfaxe?
Ringtrilogin är inte bara kungligt underhållande, den är djupsinnig också.
Funderar på att skriva en fantasybok själv. Den skall heta "Mizizii - vampyrflickans äventyr".
Post a Comment