Friday, November 21, 2008

Mumin lockar en trött morgon


Dagen började grått och tungt och framför allt tröttigt. Jag läste ’Pappan och havet’… i smyg. Det är egentligen en av pojkarna som läser den och min ädle make får inte veta att jag slösat min tid och blivit fast i en bok igen. Nåväl, jag läste slut den, med försök till dåligt samvete. Den uppmuntrade i alla fall mig och jag och de tre små lekte utflykt till Äventyret, med bredda Mariekex som matsäck när Havet ramlade ner från himmelen. Det regnade utomhus. Stora droppar föll över den iskalla naturen. Vinden fick granarna att luta sig mot varandra och berätta hemligheter.

Ramlade ut till datorn. Ingen respons från läraren. Hon kanske glömde av att hon började läsa min text, åkte till Japan och blev kvar i miniträdens förlovade land. Jag har fastnat i mellanrummet mellan höst och vinter.

Diskade lite och försökte verka normal. Mårrans kyla kom krypande ut genom boken och pappans cylinderhatt fick boksidorna att hoppa. Jag har lämnat dem i köket och intalar mig själv att jag sitter kortare tid framför datorn om stolen är riktigt obekväm. Sällan, det enda jag får är en ömmande bakdel.

Idag är något nytt. Något har kommit krypande under natten och ber mig med stora, sorgsna ögon, om barmhärtighet.

”Ge mig en skepnad. Låt mig inte gå omkring som ett grått spöke. Ge mig färg och vingar att flyga till varmare länder som fåglarna. Låt mig få komma och värma mig i dina tankar!”

Jag kanske lämnar det åt muminmammans rörande omvårdnad, hon är duktig på små olyckliga kryp. Jag måste trötta mig vidare genom livet, med dess stela soldater. Kanske blir jag idag en elefant med slägga, som slår sönder de förvridna speglarna i livet. Kanske seglar jag ut på de upprörda vindarna och far jorden runt… Kanske är jag kvar här i morgon när tröttigheten åter trycker mitt sinne mot jordens kladdiga lera.


Bild1:http://www.mare.su.se/mare-bilder/foton/mumin-pdf.jpg
Bild2:http://hem.passagen.se/mdalen/invanare/morran.jpg?k
Bild3:
http://hem.passagen.se/mdalen/invanare/mamman.jpg?k

Thursday, November 6, 2008

Bloggfasta till den 20:e

Jag bloggfastar fram till den 20/11
Välkommen åter!

Bild: Copyright (c) Helena Löfström 2007

Tuesday, November 4, 2008

Bokmärken och decupage

Jag älskar att ha massor av saker att göra, samtidigt. Det är på något sätt stimulerande när man måste lösa flera uppgifter på samma gång. Ungefär som att läsa tidningar upp och ner, eller spegelvänt.

Tyvärr har jag uppenbara svårigheter att ägna mig åt enkla uppgifter som 'sticka en mössa enligt följande mönster'. Jag måste istället se om jag inte kan göra om mönstret på något sätt. Min stackars man brukar suckande sitta och titta på när jag för femtioelfte gången repar upp mössan när mönstret ändå inte stämmer. Han förstår inte vitsen. Jag kan inte förklara vad som ÄR vitsen med att göra allt själv. Det är väl medfött antar jag.

Nu skall inlägget primärt handla om bokmärkena jag gillar att göra, så vi lägger resten åt sidan. Tyvärr har jag inte fler bilder på dem än det allra första jag gjorde, resten har jag gett bort. Det på bilden har jag också gett bort, men kom ihåg att ta kort på det innan det åkte ner i paketet.

Själv har jag inte några bokmärken. I böckerna jag läser för tillfället ligger det alltifrån bortglömda barnteckningar till en pytteliten bit från en trisslott, som något barn massakrerat och på något mystiskt sätt letat sig in i boken om Stephen Kings liv. Den handlar i och för sig om hans sätt att skriva, men innehåller en relativt stor del självbiografi. Rolig och intressant.

Bokmärket på bilden är gjort i en teknik som kallas för decupage (väldigt tunna bilder klipps ut och klistras på underlaget. Förr målade man ofta runt bilden för att förstärka illusionen. Ordet kommer från franskans decouper och betyder "klippa ut").
Jag har som underlag använt mig av tunn fanér som slipats och till sist lackats. Det är ruskigt pilligt, men inte svårt annat än när själva bilden skall appliceras på underlaget.

Bilden med fatet är gjort med samma teknik; översta lagret av en pappersservett som jag klippt ut och klistrat fast på ett träfat. Sedan är allt struket med lack sådär 5-10 gånger. Före allt slipades fatet ordenligt till dess att det 'blänkte'. Dvs, om man lägger träet mot ljuset så skall det vara så välslipat att ljuset reflekteras. Den sista slipningen sker ofta genom att man lätt fuktar träet så att fibrerna reser sig. Dessa slipas ner och sedan kan man 'glatta' träet med ett vanligt papper.

Utmaningen när man använder sig av såpass tunna matrial som servetter är att lyckas få fast bilden, utan att bilden skrynklar sig av limmet. Genom att testa mig fram har jag upptäckt att man först stryker på limmet på underlaget och väntar till dess att det bara klibbar. Först då stryker man försiktigt fast servetten. Det gäller att vara säker och snabb på handen, med ett stort mått av försiktighet. Pappret blir väldigt skört när det är fuktigt och går oerhört lätt sönder.

Nästa projekt, när jag är klar med lillpojkens mössa här hemma, är att göra mig själv ett bokmärke. Funderar på att försöka fräsa ut ett ytterst tunt mönster som ram på fanerskivan den här gången. Skulle onekligen bli en utmaning och måste således testas.



Bilder: Copyright (c) Helena Löfström 2008