tag:blogger.com,1999:blog-24237854567557806622024-03-21T13:44:49.679+01:00Puritanens bekännelserEn amatörförfattares liv och leverneHelenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.comBlogger40125tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-26512113236616890422012-01-18T20:02:00.002+01:002012-01-18T21:10:45.901+01:00Vårtecken<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLahND3XvdL7FdK09RCIuZn0tNi54A-cS4qRSogyY1mORz5zQLECNqVI2qbBU6q4WonkBJmK5k8_KhhzHaVAwPnGfzj96u3MdSipgDQmpbnmOeboNeidJwiI3-B15BZGkkuFvVkFRhMzA/s640/033-1.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 640px; height: 546px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLahND3XvdL7FdK09RCIuZn0tNi54A-cS4qRSogyY1mORz5zQLECNqVI2qbBU6q4WonkBJmK5k8_KhhzHaVAwPnGfzj96u3MdSipgDQmpbnmOeboNeidJwiI3-B15BZGkkuFvVkFRhMzA/s640/033-1.JPG" border="0" alt="" /></a><br />Vinden kändes plötsligt mindre kall och de grå molnen transparenta, det ögonblick jag såg vårens första snödroppe. Den stack upp sin spetsiga topp likt en gäckande trollkarlshatt och fick mig att fundera på om det jag såg var blad eller blomma. Jag hade sökt efter något tecken på att de var på väg, snödropparna, då varken vår eller vinter tycktes härska. Ingen vinter log gnistrande över skidvänlig skare. Ingen vår skakade sitt nytvättade hår över världen. Bara iskall vind och blytunga moln beslagtog alla sinnesintryck. Då spetsade toppen av en liten snödroppe melankolin och fick den att spricka upp i ett skratt; Våren är så sakteliga på väg.<div><br /></div><div><span ><i>Bild från: <a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLahND3XvdL7FdK09RCIuZn0tNi54A-cS4qRSogyY1mORz5zQLECNqVI2qbBU6q4WonkBJmK5k8_KhhzHaVAwPnGfzj96u3MdSipgDQmpbnmOeboNeidJwiI3-B15BZGkkuFvVkFRhMzA/s640/033-1.JPG">https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLahND3XvdL7FdK09RCIuZn0tNi54A-cS4qRSogyY1mORz5zQLECNqVI2qbBU6q4WonkBJmK5k8_KhhzHaVAwPnGfzj96u3MdSipgDQmpbnmOeboNeidJwiI3-B15BZGkkuFvVkFRhMzA/s640/033-1.JPG</a></i></span></div>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-28506913929035691242012-01-13T18:02:00.005+01:002012-01-13T19:23:07.599+01:00När skall udda bli jämnt?<span><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4YKLu_h057Swy5qljwYpOko3iiX3RQaKwB1wh4BHcaovq567aGa5uk620QZ90AkyUKNRC1L2cd6Bv9KeLy5RXv-s2kA4xiEMD2abgdGUc9afd7okyExZYAPQOGjmekp37tmeRpvgHjz3j/s1600/IMAG0220-1.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 229px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4YKLu_h057Swy5qljwYpOko3iiX3RQaKwB1wh4BHcaovq567aGa5uk620QZ90AkyUKNRC1L2cd6Bv9KeLy5RXv-s2kA4xiEMD2abgdGUc9afd7okyExZYAPQOGjmekp37tmeRpvgHjz3j/s320/IMAG0220-1.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5697170439671912594" /></a><br />I vår familj inger denna önskan en stigande frustration som ibland utlöser en lätt hysterisk lust att spendera en rejäl slant på shopping. På införskaffandet av nya <i>par </i>strumpor för att dölja det pinsamma faktum att här verkar strumporna bli levande och leka kurragömma någonstans i huset. Eller i garaget, bakom sängarna, i skolväskorna... Jag har blivit en udda-strumpor-blodhund här hemma. Jag drar fram sängar, skakar skolväskor upp och ner, letar genom bilarna... allt för att hitta den där strumpan som får ett udda par bli jämnt. Det ger mig en förkänsla av inre frid när en strumpa tas ur lådan för udda sådana och bildar ett jämnt par i hyllan tillsammans med rena, fint vikta, kläder.</span><div><span><br /></span></div><div><span>Som om jag inte bara slåss med de där udda strumporna. Den här vintern har jag fått ett nytt slagfält; udda fingervantar. Jag samlar dessa i en fint flätad korg och hoppas att hitta en udda vante någon gång, någonstans. Idag blev jag lite uppgiven. I vantlådan för jämna par låg; tre hela par. I korgen för udda fingervantar låg; fjorton udda, helt nya vantar...</span></div>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-48723667301980624192010-09-23T09:01:00.002+02:002010-09-23T09:28:15.487+02:00Återhämtning<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://farm3.static.flickr.com/2526/3915071189_5fa17f2d75.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 500px; height: 307px;" src="http://farm3.static.flickr.com/2526/3915071189_5fa17f2d75.jpg" border="0" alt="" /></a><br />En alldeles knisprigt frisk höstmorgon vaknar badande i en rödglödgad sol. Dimmorna ligger tätt, får himmelen att te sig vit. Gräset glittrar i den tunga daggen. Fortfarande dröjer sig sommarens gröna färger kvar och september suckar sakta, somnande. <div>Det drar en stilla vindil genom rosens bågformade grenar. Den där rosen som alltid växer sig för stor och ger trädgården en smula av bohemisk prägel. Bladen faller sakta av över gruset. Gula blad, för de gröna klamrar sig fortfarande fast vid grenarna. </div><div>Några kajor flyger sin morgonrunda, tysta i grupper om tre. Svarta ter de sig mot den vitnande himmelen. Olycksbådande på något sätt.</div><div><br /></div><div>Om jag kunde måla detta stilla morgonlandskap. Måla det med mina ord. Skulle du då stå här vid min sida och se det som jag gör? Vi skulle behöva stå tysta och stå så en lång stund. Andas in den fuktiga luften som bär med sig hälsningar från jord och löv, vatten och himmel. Känna luftens kyla och vinden som ruskar liv i sömnig natur. </div><div><br /></div><div>God morgon!</div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"><i><br /></i></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"><i>Bild från: http://farm3.static.flickr.com/2526/3915071189_5fa17f2d75.jpg</i></span></div>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-13071533188649788992010-09-08T16:17:00.006+02:002010-09-08T16:55:16.073+02:00Ett val<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.catholichomeandgarden.com/images/Aprons/Housewife%20in%20Apron%20Making%20Donuts%20with%20Children.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 240px; height: 324px;" src="http://www.catholichomeandgarden.com/images/Aprons/Housewife%20in%20Apron%20Making%20Donuts%20with%20Children.jpg" border="0" alt="" /></a><br /><div>Varför valde jag detta liv? Var det den kompakta trevnaden som mitt eget barndomshem utstrålade? Där hon satt, min egen mor, vid sin tekopp i det gula lampskenet och var för barnet den totala kärleken. Hur många gånger vände inte jag tillbaka för att en sista gång säga hejdå till henne innan skolvägens kalla morgon trängde fuktig genom mina kläder? Kanske var det där som jag började tänka att på samma älskande sätt skulle jag, lugnt och vänligt, ha frukosten färdig och famnen öppen på morgonen. Kanske, kanske något annat. Idag sitter jag själv vid frukostbordet och har samma obegränsade tid att lyssna till tankar och sagor som springer fram först efter en stunds samtal.</div><div><br /></div><div><a href="http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/moderskapet-haller-pa-att-utplanas_5263331.svd">SvD </a>har en artikelserie runt temat "hemmafru". Jag hoppas, mer än tror, att det blir givande.</div><div><br /></div><div><br /></div><div><i><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Bild från: http://www.catholichomeandgarden.com/images/Aprons/Housewife%20in%20Apron%20Making%20Donuts%20with%20Children.jpg</span></i></div>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-21715463647235681642009-11-11T19:07:00.002+01:002009-11-11T20:07:28.035+01:00Den minimalistiska fåfängan<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.mobil.se/ArticlePages/200711/22/20071122103636_MOB974/moon.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 170px; height: 192px;" src="http://www.mobil.se/ArticlePages/200711/22/20071122103636_MOB974/moon.jpg" border="0" alt="" /></a><br />Sakta reste sig fullmånen ur horisontens täcke. En av dess strålar letade sig in genom fönstret i ett ensamt hus. Den föll på morgonrocken i kimonomodell, som hängde över en av stolparna till en pudergrå himmelsäng. Ett ungt par sov djupt i sängen.<br />”Se på mig, så jag skimrar!” Kimonon kråmade sig i silverljuset. Försiktigt hakade den loss från stolpen och flöt ut över trägolvets nötta plankor. ”Se så guldet och det blåa framhäver varandra!” De breda ärmarna rörde sig sakta i välbehag och skärpet flöt ut i vågor.<br />Ett klirrande och gruffande ljud hördes nerifrån golvet, bredvid den gråmålade brudkistan.<br />”Hör på henne! Ett passande namn vore ’Nattens fåfänga’!” De båda hantlarna slog emot varandra och skrattade lågt. Kimonon utstötte ett förnärmat ljud och flöt fram till den stora, förgyllda spegeln.<br />”Ni vet inte av någon förfining! Jag är däremot skapad lätt och mjukt glänsande för att förgylla och framhäva skönhet, smidighet.” Kimonon kråmade sig framför spegeln.<br />”Hör du!?” Den mer vältaliga av hantlarna slog till den andre igen med ett ljudligt klirrande läte. ”Hon verkar ha glömt något.” Den rullade ut på golvet mot spegeln. ”Vem är det som egentligen fixar till den där smidigheten, tror du? Utan oss hade alla förlossningarna satt sina spår. Hon hade behövt sätta snörning i dig!” Kimonon drog åt sig sitt skärp och flöt snabbt upp på kistans lock.<br />”Du skulle bara våga köra över skärpet! Kom ihåg att jag är en present från Honom när han var i Kina!”<br />”Ha, vi är lika mycket present och dessutom gjorda i Kina! Vad var det hon önskade sig senast i födelsedagspresent? Hantlar! Vi ger energi till att fixa i ordning det här stället. För bara fem år sedan var hela trädgården igenvuxen och nu, bland annat tack vare oss, sträcker en härlig parkliknande trädgård ut sig runt huset!”<br />”Jag är inköpt för att jag är klassisk, bär på kultur och skönhet, i motsats till er. Mitt uppdrag är att förgylla en stund på kvällen, kanske med en god bok eller framför filmduken.” Kimonon drog skärpet närmre och sträckte sig efter månens smekande stråle.<br />”Det kommer en dag då du blir trasig och sliten. Den dagen är inte långt borta med de där tvillingflickornas lystna blickar på dig. Då kommer du hamna som allt annat skräp i det här huset; förpackat och skickat till återvinning. Vi däremot klarar ett helt livs slitande.” Kimonon utstötte ett litet skri vid tanken på återvinningspåsarnas öde.<br />”Vänta bara, jag har minsann hört henne prata om att skaffa sig en skivstång. Ni kommer bara ligga på botten av brudkistan och samla damm som de där fjantiga, blå småhantlarna.” Vid de sista orden blev det väldig uppståndelse i kistan och småhantlarna försökte grälande ta sig ut genom att banka av locket.<br />”Sam är det du? Är du rädd nu igen?” Kvinnan reste sig upp ur sängen och gick ut till det angränsande rummet, men kom snart tillbaka.<br />”Hängde jag inte upp kimonon?” Hon böjde sig ner, tog upp kimonon som låg över kistlocket och hängde upp den. Med en suck sjönk hon ner i sängen och somnade om.<br />Månstrålen gled över hantlarna och fick dem att glimma likt silver. Som om den ville visa att visst fanns det skönhet även i dem.Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-23624371403194965242009-10-22T08:14:00.003+02:002009-10-22T08:30:08.575+02:00Vaccinerad- dag tre<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://mammamumrik.files.wordpress.com/2009/02/img-spruta.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 250px; height: 246px;" src="http://mammamumrik.files.wordpress.com/2009/02/img-spruta.jpg" border="0" alt="" /></a><div style="text-align: left;"><span class="Apple-style-span" style="color:#551A8B;"><span class="Apple-style-span" style="text-decoration: underline;"><br /></span></span></div><b><span class="Apple-style-span" style="font-size:large;">M</span></b>åste slänga ut en post om den omdebatterade vaccineringen. Då jag råkar hamna i riskgrupp, har jag nu vaccinerat mig. I måndags för att vara exakt. Spruta rakt in i axelmuskeln som inte gjorde ont, trots sköterskans varning om att den <i>kunde </i>göra ont.<div>Muskeln ömmade dagen efter, vilket inte är konstigt, men inte något annat. Ungefär som ordentlig träningsvärk. Igår släppte sakta spänningen och idag är jag helt som vanligt igen. Med andra ord behöver man inte alls bli sjuk av vaccinet, som <a href="http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/190-tal-biverkningar-av-vaccinet-1.979474">vissa tidningar</a> gillar att framställa saken. Stelkrampssprutan blir man rejält öm av och den är betydligt mer obehaglig att ta.</div><div><br /></div><div><i><span class="Apple-style-span" style="font-size:x-small;">Bild: </span></i><a href="http://mammamumrik.files.wordpress.com/2009/02/img-spruta.jpg"><i><span class="Apple-style-span" style="font-size:x-small;">http://mammamumrik.files.wordpress.com/2009/02/img-spruta.jpg</span></i></a></div>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-54412469321853678102009-10-22T07:28:00.008+02:002009-10-22T07:46:55.538+02:00Äta gräs!<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.spikgardarna.com/Images/Ko%20i%20gras%20(1).jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 640px; height: 480px;" src="http://www.spikgardarna.com/Images/Ko%20i%20gras%20(1).jpg" border="0" alt="" /></a><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.spikgardarna.com/Images/Ko%20i%20gras%20(1).jpg"></a><span class="Apple-style-span" style="font-size:large;"><b>E</b></span>n liten flicka blev arg, mycket arg, på sina äldre bröder. Vilka, enligt hennes uppfattning, var så dumma så hon skulle rymma hemifrån. Sagt och gjort, den lilla flickan gick sin väg tvärs över åkrarna. Då ropade hennes bröder att det inte fanns någon mat därute och att hon följdaktligen skulle svälta ihjäl. Den mycket arga flickan svarade att hon minsann kunde äta gräs, satte sig ner på åkern och började tugga. Det blev för mycket för de överbeskyddande bröderna. Under vilda protester släpade de henne tillbaka hela vägen och presenterade en liten, skrikande och väldigt smutsig lillasyster för sin mamma.<div><br /></div><div>Idag sådär 1 ½ år senare blossade diskussionen upp om hon verkligen hade ätit gräs och i sådana fall skulle kunna kallas för ko. Den ene brodern tyckte så, flickan hävdade att hon bara hade försökt äta och därför kom undan ko-anklagelsen.</div><div><br /></div><div>Intressanta frukostdiskussioner, eller hur?</div><div><br /></div><div><i><span class="Apple-style-span" style="font-size:x-small;">Bild: </span></i><a href="http://www.spikgardarna.com/Images/Ko%20i%20gras%20(1).jpg"><i><span class="Apple-style-span" style="font-size:x-small;">http://www.spikgardarna.com/Images/Ko%20i%20gras%20(1).jpg</span></i></a></div>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-86855171964139569912009-10-08T08:24:00.004+02:002009-10-08T08:30:42.479+02:00Rolig blogg om träning<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg85TI9xDtH0wNuVDaLpkvslWlE4TexOGu2IeI6h3XRmlf_bttpPz5vlRh40gSoLUzoG2gIfqjiS3B4QqbYEDzkZRvAhDQ7JF7r97pU9CB8nLnq6mRqz1pRg82XOGjvDlDm-Y5TDHacV4c/s240/IMG_1685%5B1%5D.JPG" alt="Svenska Dagbladet om Mamma Boot Camp" />Eftersom jag själv har fem barn, däribland ett tvillingpar och dessutom är intresserad av träning, blev jag så glad när jag upptäckte <a href="http://fitnessformammor.blogspot.com/">den här bloggen</a>. Det är en fitnessblogg för mammor, skriven av en kvinna med tre barn och tvillingar på väg.<div><br /></div><div><br /></div>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-51501074414205752652009-10-03T11:42:00.003+02:002009-10-03T11:57:40.192+02:00Fira i dagarna tre<img src="http://camullas.blogg.se/images/2008/ballonger_1185873962_19582708.jpg" />DH fyller år på måndag av alla tråkiga dagar. Eftersom vi är bortbjudna på söndagen först till middag och sedan till en annan födelsedag, fick firandet läggas till idag. Sedan tänker jag fira honom med lite extra god middag på måndag också. Det blir således födelsedagsfiranden i dagarna tre här hemma. Behöver jag tillägga att barnen tycker det är toppen?<div><br /></div><div>Nåväl, DH och jag hade tänkt börja dagen lugnt med något så ovanligt i en fembarnsfamilj som sovmorgon. Vi sov, men barnen var i andra tankar. Äldste sonen väckte de andra och organiserade en överraskning. Klockan halv åtta stegade alla fem in i sovrummet och på givet kommando sjöng de 'ja må han leva'. Därefter lades gåvor ner: en egenhändigt gjort stenyxa (kanske är de där buggarna i datorn verkliga små elaka kryp?), en lerkula till förströelse, en fin kastanj och några teckningar. Därefter skyndade de sig ner för att ordna frukosten. Jag smög efter för att se till så att ingen tände ljus utan vuxens närvaro och ingen ens försökte sig på att hantera varma drycker.</div><div><br /></div><div>Ibland är det så underbart att vara förälder. </div>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-20922210219159787942009-08-18T21:00:00.002+02:002009-08-18T21:21:55.074+02:00Karaktärsidé Elinda<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.kasrl.org/noh_mask.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 354px; height: 497px;" src="http://www.kasrl.org/noh_mask.jpg" border="0" alt="" /></a><br /><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span>”Är jag galen eller kanske bara annorlunda”, frågade Elinda sig ofta. Hon hade inte högt på proven. Okej, hon kunde anstränga sig och plugga och få högt på proven, hon hade prövat, men det var som om att skära henne i småbitar. Bleka verkligheten till en snömossörja. Hon visste att det där gick för många andra att göra, vara duktig. Men duktigheten var värre än värst. Den gick inte att närma sig utan att man blev till en grå stenstaty och krossades.<br /><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span>Vad var det där som förde Elinda utanför allt annat, som fick henne att förlora sig i världar som inte fanns, lösa problem som hon inte borde lösa och ändå bara vara den där medelmåttan. Den där gråa lilla flickan... Lilla och lilla. Elinda kom på sig själv med att referera till en elva års flicka när hon tänkte på sig själv. Men, nu var hon nästan tjugo och skulle ta studenten. Friheten hägrade, men vad för slags frihet? En annan skola, en annan korvstoppning utan tanke och bara rätta tankar som fick ljuda i korridorerna.<br /><br />Elinda lyfte upp den engelska tidningen och började bakifrån, läsande den upp och ner. Hjärnan arbetade och hon kände hur lugnet kom tillbaka. <div><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span>"Varför hetsa upp sig", frågade hon sig själv "Varför inte skapa en fullständigt verklighet inom mig och så låtsas att jag är en människa på utsidan. Jag kan alltid fortfarande vara en utomjording och bortbyting på insidan. "</div><div><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span>"Det enda som är viktigt är att inte avslöja sig själv, att verka så normal och glättigt mänsklig som alla andra."<br /><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span>”Det är synd om människorna, de är så låsta i sina egna irrande labyrinter och hittar inte ut genom dem. Alla är som öppna böcker, läs i dem och du hittar deras innersta. Kanske är även jag sådan, som de, som människorna.” </div><div><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span>Elinda funderade en stund. Hur kunde hon veta vad andra tänkte, kanske var de lika konstiga inför varandra som hon? Tänk om hela mänskligheten bestod av främlingar, ickemänniskor med mänskliga masker. Där små rädda och förtorkade varelser gömde sig bakom maskerna av glättighet. Elinda gillade tanken. Den målade upp en roande bild av förvirrade människor, som alla var som hon. Hur skulle hon kunna se om de hade något bakom masken? Ögonen borde avslöja något. Orden borde ge ekon från en annan värld, men ingen annan hade hittills visat det minsta på att inneha något annat än ren mänsklighet. Kanske var de bara skickligare än henne, kunde så helt gå upp i att vara människa, så att de blev människor.<br />”Löjligt”, tänkte Elinda för sig själv. ”Det är löjligt, jag är ju en människa och borde känna mig hemma hos dem. Varför är jag då så främmande inför dem. Varför kan jag inte dela deras värld, utan bara tänka andra saker och säga saker som andra blir så chockade över?” Hon böjde sig djupt över sin tidning och låtsades som om artikelns intresserade henne oerhört.<br /><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span>I själva verket flög orden förbi som bin ur en bikupa. Osammanhängande och klagande över hennes bristande uppmärksamhet.</div><div><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span>"Det går inte, tänkte hon. Jag måste ta tag i mig själv och inse att jag är en del av dem. En del av de där. Människorna. Det är synd om människorna. Och jag kommer inte härifrån förren även jag glömt min bakgrund och blivit en av dem."<br /><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span>"Absurd kallar de mig. Absurd humor och annorlunda. Det är okej, för jag vill vara den jag är helt ut. Vissa kallar mig genial, andra bara en grå kvinna i massorna av andra. Jag är ingetdera. Jag är jag, mig själv i en brusande och virvlande värld. En värld där det gäller att se upp och fånga löven som virvlar runt, dofterna som omger oss och se ut ur bubblan av materia och bortom den."<br /><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span>"Ack ja, jag en bortbyting bland kvinnor, bland människors barn! Låt mig löpa ut i skogen som ett vilt djur och söka mina fränder bland dem som kan se längre."<br /><br /></div>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-4157595136995164662009-05-14T19:52:00.004+02:002009-05-14T20:30:00.700+02:00Skrik om du är människa! Beat<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://media.ksfy.com/images/spring+flowers2.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 468px; height: 312px;" src="http://media.ksfy.com/images/spring+flowers2.jpg" border="0" alt="" /></a><br />Jag undrade tidigare om jag skulle skrika ifall jag såg en död människa. Det var en slags dold undran. Om jag skulle vara en av de som äcklade och med avsky skrek när döden snubblade över tårna, om jag skulle vara en människa. Igår fick jag svaret.<p></p> <p style="margin-bottom: 0cm">Jag skulle köpa några ägg av grannen och gick hela vägen med korgen i handen. De gamla äggkartongerna gled om varandra i korgen och verkade dansa till mina steg. Förväntan fyllde luften med björklövens dofter och jag fyllde lungorna med dess berusande leenden. Ljuset från små gröna löv ovanför mitt huvud fick mig att le. En krök, en backe, en till krök och så var jag där. Redan på avstånd såg jag hönsen som vita bollar och tuppen med sin färgkarta spridd över stjärtfjädrarna. Så vardagligt och så annorlunda för att vara idag.<span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"></span></p><p style="margin-bottom: 0cm"><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span>Det var egentligen först när jag gick runt hörnet av huset som jag såg blodet för första gången. Det rann nedför stentrappan och bildade en pöl på marken. Den söta bloddoften passade inte i den annars knispriga naturens glädje. Som från en liten källa kom det hela tiden nytt blod från glipan under dörren.</p> <p style="margin-bottom: 0cm"><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span>Vad kände jag? Jag borde nog skriva att jag kände avsmak, rädsla och äckel, men det gjorde jag inte. En slags darrande nyfikenhet fick mig att öppna dörren, eller försöka öppna dörren. Något låg ivägen och jag antog med en slags automatisk saklighet att det nog var Erik som låg på andra sidan.</p> <p style="margin-bottom: 0cm"><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span>”Erik, hör du mig?” Frågade jag sakta samtidigt som jag försökte pressa upp dörren. Men inget hördes från den tunga mannen. Efter en stund gav jag upp och gick en bit från trappan. Bloddoft är inte smakligt och doftens intensitet fick mig lätt illamående. Jag halade upp mobilen och larmade SOS. De lovade skicka en ambulans och en polisbil inom kort. Jag frågade om jag skulle ta mig in genom fönstret för att se om hans liv gick att rädda. Jag blev avrådd eftersom man inte kunde utesluta brott.</p> <p style="margin-bottom: 0cm"><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span>För mig var det självklart var som hade hänt och, ja, jag visste att det var ett brott som skett, men varför inte se om livet gick att rädda, även om det nog var för sent med tanke på blodpölens storlek.</p> <p style="margin-bottom: 0cm"><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span>Fönstret i sovrummet var öppet med ett flugnät i. Genom att puffa på rätt ställe fick jag loss flugfönstret och kröp in. Han, mördaren, var med all sannolikhet fortfarande i huset. Det var ett lugnt antagande och jag visste att han kunde bli agggressiv, men det var inte något som skrämde mig för stunden. Jag kröp alltså in genom fönstret och befann mig i Eriks sovrum. Snabbt gick jag genom vilka gömställen som fanns i det lilla huset och bestämde mig för att säkraste vägen var genom den lilla korridoren till köket. Jag gick långsamt och lätt bullrigt, väl medveten om faran jag utsatte mig för. När jag till slut såg Eriks tunga kropp ligga med ansiktet neråt framför dörren skrek jag inte. I en två sekunder kände jag en slags besvikelse över min omänsklighet glida nedför mitt ansikte. Jag borde ha skrikit. Bevisat min mänsklighet i starka känslor, men jag var tyst. </p> <p style="margin-bottom: 0cm"><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span>Doften var oerhört mycket starkare av blod här, nästan en stank. Jag stack näsan i tröjan vid armbågen för att mildra lukten och gick fram till kroppen av någon jag känt så länge. Pulsen var borta och blodet började levra sig runt omkring huvudet. Det fanns inget att göra. Jag bad en bön, eftersom jag visste att så hade han velat ha det och vände för att gå ut. </p> <p style="margin-bottom: 0cm"><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span>Det var då som dunsen från någon som hoppade ut genom fönstret hördes, samt en tillhörande svordom. Jag tänkte lättad, att nu stack han och jag slapp vittna om att jag såg honom i alla fall. Jag hoppade ut samma väg och lyckades undvika rosenbusken vilken den föregående gästen använt som stötdämpande matta. </p> <p style="margin-bottom: 0cm"><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span>Jag satt där på gräsmattan och drog djupa andetag av den syrerika luften. Plockade en påsklilja och andades in dess doft som en slags blockerare mot den stank som jag upplevt innan. Det fungerade hyffsat. På något sätt var jag glad åt att jag inte såg Eriks ansikte. Alla som sett döda hade sagt mig att de ser helt främmande ut i ansiktet och jag ville inte se på han ansikte som en främling. Det var på något sätt en slags vanvördighet över det hela. Men, å andra sidan var det bara en kropp, ett lik, som naturen höll på att bearbeta för att snabbt bryta ner.</p> <p style="margin-bottom: 0cm"><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span>Efter en evighet dök det upp en ambulans och en polisbil med sirenerna på. Jag kunde inte låta bli att le och tänka mig alla grannars häftiga nyfikenhet över denna händelse. Jag visade dem på blodpölen och hur de kunde komma in. Effektivt blev jag sedan förhörd och fick lämna både fingeravtryck och DNA-prov så att mina inte skulle förväxlas med förövarens. Efter en skarp tillrättavisning för att jag gick in i ett hus där jag misstänkte att det fanns en mördare, kunde jag gå hem. Det vill säga, efter att ambulanspersonalen några gånger försökt trösta mig och lägga på mig en helt onödig filt. Jag fick förklara mycket tydligt att jag inte var upprörd, innan filten togs av och förbryllande blickar mötte mig.</p> <p style="margin-bottom: 0cm"><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span>Jag hade lust att ge dem lite till, joddla eller skratta högt, men jag såg framför mig tvångströja och akutpsyk nästa, så jag lät bli. Tog min stackars tomma korg och övervägde tanken att vara utan sockerkakan, men bestämde mig sedan för att ta bilen till närmaste affär sju kilometer bort. Inte så värst bra för miljön, men jag kanske skulle kunna göra något annat på vägen. Med korgen studsande mot mina ben gick jag funderande hem. Lite dåligt samvete hade jag nog. Hade jag kunnat ingripa och förhindra det här?</p><p style="margin-bottom: 0cm"><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">Copyright (c) Helena Löfström 2009</span></span></p><p style="margin-bottom: 0cm"><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">Bild: </span></span><a href="http://media.ksfy.com/images/spring+flowers2.jpg"><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">http://media.ksfy.com/images/spring+flowers2.jpg</span></span></a></p>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-6983666344972460952009-05-03T20:14:00.008+02:002009-05-14T19:51:54.433+02:00Jag är en pytteliten babian!<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.gamereactor.se/media/forum/se/3048224_54.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 416px; height: 287px;" src="http://www.gamereactor.se/media/forum/se/3048224_54.jpg" border="0" alt="" /></a><br /><div><br /></div><div>Jag känner mig lätt knäpp idag. En ytterst tråkig hemtentamen skall in. Skuggboxas med frestelsen att skriva nonsens och se vad som händer.<br /></div><div><br /></div><div>Funderar på att stämma in med minste pojken som taktfast och med bestämda steg traskar runt köksön, trallande: "Jag är en pytteliten babian!" </div><div><br /></div><div><br /></div>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-88792509520558097192009-02-27T19:58:00.003+01:002009-02-27T20:07:18.144+01:00Vårljus<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.boston.com/ae/movies/blog/little_shop_horrors_xl_01.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 301px; height: 226px;" src="http://www.boston.com/ae/movies/blog/little_shop_horrors_xl_01.jpg" alt="" border="0" /></a><br />Så är man nästan ute ur influensan med dithörande förkylning och allmän trötthet. Sagorna ligger och gnager på mitt medvetande dag och natt, men jag kan inte gå dit och titta på dem. De nästan hotar mig, liknande blomman i "Little shop of horrror"<br /><br />"Fed me!" skrek blomman och "Skriv mig!" Skriker sagorna. Därför vågar jag inte öppna dokumenten. De får ligga och svälta till dess de är så veka att jag vågar se dem i ögonen och sakta skära ut dem ur formen. Putsa dem och visa upp dem.<br /><span style="font-style: italic;"><br /><span style="font-size:78%;">Bild: http://www.boston.com/ae/movies/blog/little_shop_horrors_xl_01.jpg</span></span>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-69891839465768075252009-01-21T20:11:00.003+01:002009-01-21T20:29:44.584+01:00Fatalt misstag<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.kraftykid.com/images/slime_recipe.JPG"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 300px; height: 289px;" src="http://www.kraftykid.com/images/slime_recipe.JPG" alt="" border="0" /></a><br />Skulle göra något roligt av tråkiga apelsiner. Vad finns väl som biter apelsinkräm en kall vinterdag med förkylda barn? Inget var min tanke. Okej sorbet, men det är kallt. Kräm kan serveras varm. Förkylda barn som varit ute och kastat snöbollar vill inte ha något kallt när de redan fryser om fingrarna.<br /><br />Jag gjorde ett misstag. Ett jättestort misstag. Jag lade i för mycket potatismjöl. Krämen blev till slajm.<br />Barnen blev förtjusta. De kleggade och smaskade. Jag försökte bara se bort fram till dess att äldste pojken förtjust utropade<br />"Titta, vi har fått ätbart slajm till efterrätt! Häftigt!" och lät 'krämen' hänga från skeden.<br /><br />Jag fick kväljningar och avlägsnade mig snabbt ut ur rummet. Apelsinkräm kommer inte serveras i det här huset på ett tag framöver.Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-35608323796578811082009-01-02T17:57:00.013+01:002009-01-02T20:14:01.122+01:00En vacker vinterdag<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgU8bAoOSxbeYLnxwkV9y0IpwzWVHgWq2RmysK4YPPy3DIfQFpvn4bQ6_tdTKkUUgFGRJ0c2IMooW8sUkh3r_5gnsmRFNRniStG9xcG2vyTDs44Q5aloVcCE2BYzp_my8QI4BFVplnUtnGC/s1600-h/st%C3%A4ngsel+i+sol.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 232px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgU8bAoOSxbeYLnxwkV9y0IpwzWVHgWq2RmysK4YPPy3DIfQFpvn4bQ6_tdTKkUUgFGRJ0c2IMooW8sUkh3r_5gnsmRFNRniStG9xcG2vyTDs44Q5aloVcCE2BYzp_my8QI4BFVplnUtnGC/s400/st%C3%A4ngsel+i+sol.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5286772923791444786" border="0" /></a><br /><div style="text-align: center;">Vi gick ut bakom ladan och ned till den lilla frusna dammen, där luftbubblorna frusit till vita prickar under isen.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdIo3RZwAGuyr5-T0oMEylpw_fXIlAvXSL7r7PHVPP7dHEoFNrMyRFyFNERy4ZtJ86uoCq0X_unEuiv29K52oOtxTlknkI_j0hOi4e5lY274CNVSVaOn9KrxJnl-6dbwHoBUp8rrPl53Ky/s1600-h/bubblor.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdIo3RZwAGuyr5-T0oMEylpw_fXIlAvXSL7r7PHVPP7dHEoFNrMyRFyFNERy4ZtJ86uoCq0X_unEuiv29K52oOtxTlknkI_j0hOi4e5lY274CNVSVaOn9KrxJnl-6dbwHoBUp8rrPl53Ky/s400/bubblor.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5286775560518504306" border="0" /></a>Solen sken genom isen ner på de gröna vattenväxternas blad. Frosten hängde på grenar och gräs. Plötsligt kom det flygande tolv vita svanar på den klarblåa himmelen.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQKqQTpNNcr5eSQ5d4qxUTEpmtPOPbtydpkT8Zmi9MVkqZcjZt8ANFsIBCOKuFUBtpu5S5Fg6h1MThgZd3M1LfFocShaIOww0SJeGsjlhvf3eSGYpQbNKCzKzJX2-0oNV0iyZuS6jDd46N/s1600-h/svanar+december.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 201px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQKqQTpNNcr5eSQ5d4qxUTEpmtPOPbtydpkT8Zmi9MVkqZcjZt8ANFsIBCOKuFUBtpu5S5Fg6h1MThgZd3M1LfFocShaIOww0SJeGsjlhvf3eSGYpQbNKCzKzJX2-0oNV0iyZuS6jDd46N/s400/svanar+december.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5286774483534514338" border="0" /></a>Tyvärr verkar skärpan försvunnit när jag laddade upp den på bloggen. Klicka på bilderna så får ni upp dem i större storlek och med bättre skärpa.<br /></div><br /><span style="font-size:78%;"><span style="font-style: italic;">Bilder: Copyright (c) Helena Löfström 2009</span><br /></span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLe1oiFi-ejwnN6FIZeuuO7EdJOqAuqSPEOl84OKlslaHAPiy8TG5jKi_qrzscvSURQp3mi523Sg1qGF5-Zbb9ojeaWHFf_RBCg2K-MEJii74sF0xdCfRG2JM6HtQPSvWZByYktCanP0ga/s1600-h/svanar+december.JPG"><br /></a>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-49686889045298894372008-12-19T21:33:00.004+01:002008-12-19T21:46:53.705+01:00Smygande mord<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://writing.colostate.edu/gallery/salahub_thesis/1965838-greensunset.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 321px; height: 216px;" src="http://writing.colostate.edu/gallery/salahub_thesis/1965838-greensunset.jpg" alt="" border="0" /></a><br />Okej, jag gjorde det igen. Jag borde ha lärt mig, men det verkar inte fungera på mig.<br /><br />Vad gör ni när ni är vakna en sen vinternatt och inte kan sova?<br />Räknar får?<br />Tänker trevliga tankar?<br /><br />Inte jag... Jag tänker ut intriger till thrillers och kan sedan sova ännu mindre. Nu är den ena på papper och jag känner att jag kan lämna den lite grann.<br /><br />Ändå ser jag framför mig den unga kvinnan, hopkurad på en liten toalett, med en galen mördare smygande runt i huset på jakt efter henne. Hur skall hon komma ut ur huset? Kommer han att lyckas bryta upp dörren? Klarar hon av att skicka ett meddelande till sin pojkvän på mobilen, eller kommer täckningen inte vara okej där inne? Kommer hon klara sig?<br /><br /><span style="font-size:78%;"><span style="font-style: italic;">Bild: http://writing.colostate.edu/gallery/salahub_thesis/1965838-greensunset.jpg</span></span>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-48933045284101918092008-11-21T16:21:00.006+01:002008-11-21T16:59:21.655+01:00Mumin lockar en trött morgon<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.mare.su.se/mare-bilder/foton/mumin-pdf.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 317px; height: 240px;" src="http://www.mare.su.se/mare-bilder/foton/mumin-pdf.jpg" alt="" border="0" /></a><br />Dagen började grått och tungt och framför allt tröttigt. Jag läste ’Pappan och havet’… i smyg. Det är egentligen en av pojkarna som läser den och min ädle make får inte veta att jag slösat min tid och blivit fast i en bok igen. Nåväl, jag läste slut den, med försök till dåligt samvete. Den uppmuntrade i alla fall mig och jag och de tre små lekte utflykt till Äventyret, med bredda Mariekex som matsäck när Havet ramlade ner från himmelen. Det regnade utomhus. Stora droppar föll över den iskalla naturen. Vinden fick granarna att luta sig mot varandra och berätta hemligheter. <p class="MsoNormal">Ramlade ut till datorn. Ingen respons från läraren. Hon kanske glömde av att hon började läsa min text, åkte till Japan och blev kvar i miniträdens förlovade land. Jag har fastnat i mellanrummet mellan höst och vinter.<br /></p><p class="MsoNormal">Diskade lite och försökte verka normal. Mårrans kyla kom krypande ut genom boken och pappans cylinderhatt fick boksidorna att hoppa. Jag har lämnat dem i köket och intalar mig själv att jag sitter kortare tid framför datorn om stolen är riktigt obekväm. Sällan, det enda jag får är en ömmande bakdel.</p> <p class="MsoNormal"> Idag är någ<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://hem.passagen.se/mdalen/invanare/morran.jpg?k"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 109px; height: 109px;" src="http://hem.passagen.se/mdalen/invanare/morran.jpg?k" alt="" border="0" /></a>ot nytt. Något har kommit krypande under natten och ber mig med stora, sorgsna ögon, om barmhärtighet.</p> <p class="MsoNormal">”Ge mig en skepnad. Låt mig inte gå omkring som ett grått spöke. Ge mig färg och vingar att flyga till varmare länder som fåglarna. Låt mig få komma och värma mig i dina tankar!”</p> <p class="MsoNormal">Jag kanske lämnar det åt muminmammans rörande omvårdnad, hon är duktig på små olyckliga kry<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://hem.passagen.se/mdalen/invanare/mamman.jpg"><img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 126px; height: 165px;" src="http://hem.passagen.se/mdalen/invanare/mamman.jpg" alt="" border="0" /></a>p. Jag måste trötta mig vidare genom livet, med dess stela soldater. Kanske blir jag idag en elefant med slägga, som slår sönder de förvridna speglarna i livet. Kanske seglar jag ut på de upprörda vindarna och far jorden runt… Kanske är jag kvar här i morgon när tröttigheten åter trycker mitt sinne mot jordens kladdiga lera.</p><p class="MsoNormal"><br /></p><span style="font-style: italic;font-size:78%;" >Bild1:http://www.mare.su.se/mare-bilder/foton/mumin-pdf.jpg<br />Bild2:http://hem.passagen.se/mdalen/invanare/morran.jpg?k<br />Bild3:</span><span style="font-style: italic;font-size:78%;" >http://hem.passagen.se/mdalen/invanare/mamman.jpg?k</span>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-4487791868331134362008-11-06T11:04:00.004+01:002008-11-06T11:08:49.019+01:00Bloggfasta till den 20:e<div style="text-align: center;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_wpbRZ2dUTUplH1h5Uv9TUWSnXtEa1ToL0zHnOcUALXydEmvUaB-KwsC0pk7SI-aBYWPPmenkO7_YYC-QybYqrIhOYrJS_lMPZ104k60O_DBUJSixrV1NwiHmXvPH_kFpTwdkZpccDigZ/s1600-h/orkide.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_wpbRZ2dUTUplH1h5Uv9TUWSnXtEa1ToL0zHnOcUALXydEmvUaB-KwsC0pk7SI-aBYWPPmenkO7_YYC-QybYqrIhOYrJS_lMPZ104k60O_DBUJSixrV1NwiHmXvPH_kFpTwdkZpccDigZ/s320/orkide.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5265483943126843410" border="0" /></a><span style="font-style: italic; font-family: lucida grande;">Jag bloggfastar fram till den 20/11</span><br /><span style="font-style: italic;">Välkommen åter!</span><br /></div><br /><span style="font-size:78%;"><span style="font-style: italic;">Bild: Copyright (c) Helena Löfström 2007</span></span>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-83837921561013346822008-11-04T20:40:00.000+01:002008-11-03T20:40:35.204+01:00Bokmärken och decupage<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHhWGlMcDLQMAPHyM8x_xYrwNNbH4MFnA-6j6bR6hi_ytOeHoN49CyiZSKbO6PpHEzmd4LOH_790b9BlDj7eoWDIAEedbl3UBldKQFmOX690XjkPqVCXpRA8G42J78PzalCuH0LYW98-Gb/s1600-h/bokm%C3%A4rke+nypon.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHhWGlMcDLQMAPHyM8x_xYrwNNbH4MFnA-6j6bR6hi_ytOeHoN49CyiZSKbO6PpHEzmd4LOH_790b9BlDj7eoWDIAEedbl3UBldKQFmOX690XjkPqVCXpRA8G42J78PzalCuH0LYW98-Gb/s320/bokm%C3%A4rke+nypon.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5257076313685592834" border="0" /></a><span style="font-size:180%;">J</span>ag älskar att ha massor av saker att göra, samtidigt. Det är på något sätt stimulerande när man måste lösa flera uppgifter på samma gång. Ungefär som att läsa tidningar upp och ner, eller spegelvänt.<br /><br />Tyvärr har jag uppenbara svårigheter att ägna mig åt enkla uppgifter som 'sticka en mössa enligt följande mönster'. Jag måste istället se om jag inte kan göra om mönstret på något sätt. Min stackars man brukar suckande sitta och titta på när jag för femtioelfte gången repar upp mössan när mönstret ändå inte stämmer. Han förstår inte vitsen. Jag kan inte förklara vad som ÄR vitsen med att göra allt själv. Det är väl medfött antar jag.<br /><br />Nu skall inlägget primärt handla om bokmärkena jag gillar att göra, så vi lägger resten åt sidan. Tyvärr har jag inte fler bilder på dem än det allra första jag gjorde, resten har jag gett bort. Det på bilden har jag också gett bort, men kom ihåg att ta kort på det innan det åkte ner i paketet.<br /><br />Själv har jag inte några bokmärken. I böckerna jag läser för tillfället ligger det alltifrån bortglömda barnteckningar till en pytteliten bit från en trisslott, som något barn massakrerat och på något mystiskt sätt letat sig in i boken om Stephen Kings liv. Den handlar i och för sig om hans sätt att skriva, men innehåller en relativt stor del självbiografi. Rolig och intressant.<br /><br />Bokmärket på bilden är gjort i en teknik som kallas för decupage (väldigt tunna bilder klipps ut och klistras på underlaget. Förr målade man ofta runt bilden för att förstärka illusionen. Ordet kommer från franskans decouper och betyder "klippa ut").<br />Jag har som underlag använt mig av tunn fanér som slipats och till sist lackats. Det är ruskigt pilligt, men inte svårt annat än när själva bilden skall appliceras på underlaget.<br /><br />Bilden med fatet är gjort med samma teknik; översta lagret av en pappersservett som jag klippt ut och klistrat fast på ett träfat. Sedan är allt struket med lack sådär 5-10 gånger. Före allt slipades fatet ordenligt till dess att det 'blänkte'. Dvs, om man lägger träet mot ljuset så skall det vara så välslipat att ljuset reflekteras. Den sista slipningen sker ofta genom att man lätt fuktar träet så att fibrerna reser sig. Dessa slipas ner och sedan kan man 'glatta' träet med ett vanligt papper.<br /><br />Utmaningen när man använder sig av såpass tunna matrial som servetter är att lyckas få fast bilden, utan att bilden skrynklar sig av limmet. Genom<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhT_ddDM-WGe79n9-QL22427YLhlv5n-b1sMh8ORI4axIJCzprrziXWJpWe35zcprzIQfLaKhOiuVtioGuIpAEgjC40wDdz_YZ8-zLdH24cm4qqRw9Porr8RdUJuXorgCxwq-qncEyQxEFf/s1600-h/Fat.gif"><img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 320px; height: 303px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhT_ddDM-WGe79n9-QL22427YLhlv5n-b1sMh8ORI4axIJCzprrziXWJpWe35zcprzIQfLaKhOiuVtioGuIpAEgjC40wDdz_YZ8-zLdH24cm4qqRw9Porr8RdUJuXorgCxwq-qncEyQxEFf/s320/Fat.gif" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5264512319520326258" border="0" /></a> att testa mig fram har jag upptäckt att man först stryker på limmet på underlaget och väntar till dess att det bara klibbar. Först då stryker man försiktigt fast servetten. Det gäller att vara säker och snabb på handen, med ett stort mått av försiktighet. Pappret blir väldigt skört när det är fuktigt och går oerhört lätt sönder.<br /><br />Nästa projekt, när jag är klar med lillpojkens mössa här hemma, är att göra mig själv ett bokmärke. Funderar på att försöka fräsa ut ett ytterst tunt mönster som ram på fanerskivan den här gången. Skulle onekligen bli en utmaning och måste således testas.<br /><br /><br /><span style="font-size:85%;"><br /><span style="font-style: italic;">Bilder: Copyright (c) Helena Löfström 2008</span></span>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-15662097783166779032008-10-22T14:34:00.004+02:002009-05-04T11:05:31.333+02:00Utmanad en helt vanlig onsdag<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://thecyniclife.files.wordpress.com/2008/04/chainbreaker.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 320px;" src="http://thecyniclife.files.wordpress.com/2008/04/chainbreaker.jpg" alt="" border="0" /></a><br /><br /><span style="font-size:180%;"><span style="font-weight: bold;">J</span></span>ag lyckades klara mig ur flickornas onsdags'party' med dithörande (egenhändigt) gjorda partyhattar utan värre missöden. Ok, en nerkladdad pall, en nerkladdad barnstol och så florsocker lite här och var på bakbänken gick inte att undvika, men sedan när har en ensam stackars förälder lyckats baka mumsmums med småflickor plus tvååring utan något som helst kladd?<br />Flickornas allvarliga uppsyn under deras 'party' fick mig att lydigt svälja ner ett antal sockerbomber. Pojkarna var uppskattande och det hela avlöpte fint och snabbt (godiset åts upp på ca fem minuter). Min mage vände sig vid synen av de glupskt tuggande barnamunnarna, där florsockret spred en svag antydan av vitaktigt smink.<br />Nåväl, jag hade lydigt svalt ett antal 'slembitar', varit glad och uppmuntrande och satt i mig några koppar grönt te som magtämjare. Gick till datorn och kollade av mejlen. Det var då jag upptäckte att jag hade blivit <a href="http://die-kristina.blogspot.com/2008/10/utmaningn-antagen.html">utmanad </a>i en slags uppmuntran till att avslöja mig själv. Slås genast av tanken att just detta är ett typiskt blogg-fenomen. Jag tackar <a href="http://die-kristina.blogspot.com/">Kristina </a>för denna vänliga gest och hoppas att jag inte gör henne besviken över resultatet ;).<br />Skall jag våga avslöja mig, lägga min puritanska minimalism i öppen dager för att beskådas av var och en? Jag antar utmaningen delvis och delvis inte. Jag har helt enkelt en väldigt liten bloggkrets att länka vidare till och de är redan länkade till i den här utmaningen. Med en ödmjuk bugning ber jag om ursäkt för att jag inte länkar vidare.<br /><br />Reglerna är tydligen följande (märk att jag inte uppfyller punkt 3, 4 och 5):<br /><ol><li><em> Länka till den person som har utmanat dig </em></li><li><em> Glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget </em></li><li><em> Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade </em></li><li><em> Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor </em></li><li><em> Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar </em></li></ol> **********************************************************************************<br /><ol><li>Jag är född på Gotland och bodde där mina första 6-7 år på en gård kallad Kube. Underbart barndomsskimmer med blåsippor, smultron, de oändliga fälten, det jättelika stenhusets mystiska krypin (speciellt den gamla mathissen som alltid uppmuntrade till försök att testa tillförlitligheten), madrassfärder nedför de väldiga trapporna, stenhällarna vid ena sidan av gårdsplanen där Stenkumla kyrka tronade bakom träden.</li><li>Är ofta liknad vid Anne på Grönkulla fast inte med rött utan brunt hår. Vad det betyder får ni räkna ut själva...</li><li>Är mycket medveten när det gäller miljön. Bland annat så använder jag inte schampo utan tillverkar eget av det som finns hemma. Tvättnötter används istället för traditionellt tvättmedel (superbra och man slipper klegget med mjukmedel). Sopsortering är lika självklart som att luften är ren här ute på landet. Köper pellets av en granne som även är KRAV-odlare. Fram till för två år sedan köpte vi även allt vår kött, potatis och lite annat från dem. De har nu flyttat längre bort och lagt av med det mesta av köttet.</li><li>Har inte så mycket över för sötsaker. Är desto mer förtjust i kött, gott kött och knapriga grönsaker. Har givit upp godisätandet flera gånger, men upptäckt att det inte direkt ger några sociala pluspoäng, med tanke på att jag varken dricker kaffe (urrrk!), någonsin rökt en cigarett, eller dricker mer än lite, lite. Blivit förvånad då jag upptäckt att intrycket om mig pendlat mellan puritan och renlevnadsmänniska med en förmåga att lösa gåtor och en speciell humor.<br />Älskar å andra sidan att laga mat, baka bröd och göra nya spännande efterrätter (har någon prövat att göra vit chokladmousse med karamelliserade blåbär?) vilket kanske inte direkt passar in hos en puritan.<br /></li><li>Jag är officiellt i alla papper en systemvetare som för tillfället studerar författarkurser och som till våren skall studera pedagogik. Egentligen är jag en hemmafru som gillar att klä mig i klänningar med skärp i midjan a' la femtiotalet lösa detektivromaners intriger (en bra bok kan man inte förutse slutet på vilket tyvärr är alldeles för få böcker som klarar av), knäcka koder och använda hjärnan på nya sätt t ex genom att läsa tidningar upp och ner.<br />Mitt livs passion (om man räknar bort min man och mina barn) är att skriva. Har skrivit så länge jag minns och den tiden då jag försökte tvinga bort skrivandet ur huvudet, var jag inte mig själv helt ut.<br /></li><li>Jag älskar att träna! Började träna styrketräning vid 20-21 år ålder och sedan dess har jag fortsatt. Har utvecklat min träningsprofil med konditionsträning samt lite annat smått och gott under årens lopp. Har precis tagit upp träningen efter att det legat nere ett år på grund av sjukdom.I kväll blir det uppvärmning med konditionsträning och sedan träning med tyngder. Har fortfarande kvar lätta känningar efter förra passet då jag började öka tyngden för att få ut mer av passen.</li></ol><span style="font-size:78%;"><span style="font-style: italic;">Bild tagen från http://thecyniclife.files.wordpress.com/2008/04/chainbreaker.jpg</span></span>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-15349066986040715372008-10-10T17:03:00.004+02:002008-10-10T17:20:39.869+02:00Barnramsa - Lilla Elisa Ekelund<div style="text-align: center; color: rgb(153, 102, 51);"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://wwwdelivery.superstock.com/WI/223/1612/PreviewComp/SuperStock_1612R-8536.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px;" src="http://wwwdelivery.superstock.com/WI/223/1612/PreviewComp/SuperStock_1612R-8536.jpg" alt="" border="0" /></a>Lilla Elisa Ekelund<br /></div><div style="text-align: center; color: rgb(153, 102, 51);">vill ej sova nu på stund<br />Skriker ifrån sängen trött<br />”<span style="font-style: italic;">Ge mig genast något sött!</span>”<br /><br />Nedför kinden tårar rullar<br />då hon tänker på goda bullar<br />Skriker högre, sängen skakar<br />Stressad mamma går och bakar<br /><br />Stackars mamma kommer snart<br />med bullar som hon bakat klart<br />Finner en som sover tungt<br />Äntligen blir huset lugnt.<br /><br /><div style="text-align: left;"><span style="font-size:78%;"><span style="font-style: italic;">Text: Copyright (c) Helena Löfström 2008<br />Bild: http://wwwdelivery.superstock.com/WI/223/1612/PreviewComp/SuperStock_1612R-8536.jpg<br /></span></span></div></div>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-88096106257735846742008-10-06T21:52:00.005+02:002008-10-07T07:25:09.858+02:00Linjens vinkel<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://blogs.trb.com/news/weather/weblog/wgnweather/111006_sunrise.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 320px;" src="http://blogs.trb.com/news/weather/weblog/wgnweather/111006_sunrise.jpg" alt="" border="0" /></a><p class="MsoNoSpacing" style="text-indent: 14.2pt; line-height: 150%;">Ute steg solen sakta upp ur ett hav av blod. Eva satt inomhus, såg rakt in i dess rödglödgande födelse och drack sin kopp te. Vandrade med blicken från solen och längs med bordsskivans ådringar samtidigt som hon undrade om hon egentligen höll på att bli galen.</p> <p class="MsoNoSpacing" style="text-indent: 14.2pt; line-height: 150%;">”Hur är det?” Erik satt på andra sidan och studerade henne. Hon ryckte på axlarna.</p> <p class="MsoNoSpacing" style="text-indent: 14.2pt; line-height: 150%;">”Ingen verkar bry sig om lagarna som sakta dras åt kring människorna” Hon nickade menande åt tidningens rubrik om de nya lagförslagen. Erik tittade ner på rubriken.</p> <p class="MsoNoSpacing" style="text-indent: 14.2pt; line-height: 150%;">”De kanske inte förstår, vana vid att kompromissa och halvljuga för att klara sig. Vägen lutar bara lite grann.”</p> <p class="MsoNoSpacing" style="text-indent: 14.2pt; line-height: 150%;">”Ja, men lutningen är densamma hela tiden.” Hon bet sig i läppen och grimaserade ”De har dragit ut en vinkel och jag vill inte vara med när den linjen når målet. Det kommer vara väldigt långt ifrån vad de hävdar att de kämpar för.” Erik höjde på ena ögonbrynet, frågande.</p> <p class="MsoNoSpacing" style="text-indent: 14.2pt; line-height: 150%;">”Vinkel. Vad menar du?” </p> <p class="MsoNoSpacing" style="text-indent: 14.2pt; line-height: 150%;">”Tänk dig en triangel. I spetsen går två linjer ihop, överensstämmer i läge. Vinkeln som kommer att skilja dem mer och mer åt är olik för olika trianglar.” Eva höll upp fingrarna och visade i luften. ”Drar du ut dem tillräckligt långt så kommer linjerna överhuvudtaget inte kunna ses tillsammans. Avståndet kommer att vara för stort.” Hon sänkte fingrarna och tittade på honom.</p> <p class="MsoNoSpacing" style="text-indent: 14.2pt; line-height: 150%;">”Jag förstår vad du menar och jag tror att du har rätt” Han tittade ner på tidningsrubriken igen, läste artikeln tyst under tiden som Eva åter tittade ut genom fönstret.</p> <p class="MsoNoSpacing" style="text-indent: 14.2pt; line-height: 150%;">”Det här lagförslaget är ganska likt det som kom från England i förra veckan. Har du tänkt på det?” Eva nickade till svar.</p> <p class="MsoNoSpacing" style="text-indent: 14.2pt; line-height: 150%;">”Liksom det som kom i Österrike för fyra månader sedan. Man skulle kunna tro att de har kommit överrens om något” Hon tystnade och nattens dröm kom åter för henne. </p> <p class="MsoNoSpacing" style="text-indent: 14.2pt; line-height: 150%;">Överväldigande och tydlig var kartans detaljrikedom, där hon stod och lutade sig över axeln på en av männen. Med stigande obehag insåg hon att det var just detta lagförslag som de hade talat om. Sedan kom hon med ens ihåg att det hade varit någon eller något annat i rummet. Något skrämmande som verkade bli medveten om hennes närvaro och hade, med brinnande ögon, tittat åt hennes håll.</p> <p class="MsoNoSpacing" style="text-indent: 14.2pt; line-height: 150%;">”De? Vilka ’de’ pratar du om?” Eriks fråga kastade Eva tillbaka till den kallnande tekoppen i hennes hand. Hon såg upp som nyvaken.</p> <p class="MsoNoSpacing" style="text-indent: 14.2pt; line-height: 150%;">”De som bestämmer i olika länder” Erik nickade lite lugnt och vände sida i tidningen.</p> <p class="MsoNoSpacing" style="text-indent: 14.2pt; line-height: 150%;">Eva såg på honom och undrade om hon vågade säga något om drömmen, den pockande känslan av att tiden höll på att rinna ut och den överväldigande klarsynthet som hade skrämt henne den sista tiden. Hon ville be honom att inte åka, utan vara hemma med henne denna dag. Vara en kropp i alla dessa drömmar, men hon satt stum och tyst.</p> <p class="MsoNoSpacing" style="text-indent: 14.2pt; line-height: 150%;">Med en käck signal förkunnade Eriks mobil att det var dags för avfärd till jobbet. Han reste sig lite dröjande med blicken på henne.</p> <p class="MsoNoSpacing" style="text-indent: 14.2pt; line-height: 150%;">”Mår du verkligen bra?” En plötslig ilning kom över henne. Hon tyckte sig se sig själv som överdriven och inbillningssjuk. Hon fick inte skrämma honom med sina sjuka drömmar. För det var allt var det var, drömmar tänkte hon tyst, men log mot honom.<br /></p> <p class="MsoNoSpacing" style="text-indent: 14.2pt; line-height: 150%;">”Jag mår bara bra. Lite trött, men inget farligt.”</p><p class="MsoNoSpacing" style="text-indent: 14.2pt; line-height: 150%;"><br /></p><p class="MsoNoSpacing" style="text-indent: 14.2pt; line-height: 150%; font-style: italic;"><span style="font-size:78%;">Text: Copyright (c) Helena Löfström 2008</span></p><p class="MsoNoSpacing" style="text-indent: 14.2pt; line-height: 150%;"><span style="font-style: italic;font-size:78%;" >Bild: http://blogs.trb.com/news/weather/weblog/wgnweather/111006_sunrise.jpg</span><br /></p><p class="MsoNoSpacing" style="line-height: 150%;"><!--[if gte vml 1]><v:shapetype id="_x0000_t32" coordsize="21600,21600" spt="32" oned="t" path="m,l21600,21600e" filled="f"> <v:path arrowok="t" fillok="f" connecttype="none"> <o:lock ext="edit" shapetype="t"> </v:shapetype><v:shape id="_x0000_s1026" type="#_x0000_t32" style="'position:absolute;" connectortype="straight"><![endif]--><!--[if !vml]--><span style="position: relative; z-index: 251658240; left: -73px; top: 423px; width: 750px; height: 427px;"><img src="file:///C:/Users/Helena/AppData/Local/Temp/msohtmlclip1/01/clip_image001.gif" shapes="_x0000_s1026" width="750" height="4" /></span><!--[endif]--><o:p> </o:p></p>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-89694504384885783362008-09-17T15:31:00.007+02:002008-09-17T15:49:17.615+02:00Nötta själars hopp<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://templars.files.wordpress.com/2007/10/dem-hope-despair-l.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px;" src="http://templars.files.wordpress.com/2007/10/dem-hope-despair-l.jpg" alt="" border="0" /></a><br /><div style="text-align: center; color: rgb(153, 153, 0);font-family:lucida grande;"><span style="color: rgb(102, 51, 51);">Med längtan i en darrhänt famn</span><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">den river sönder,</span><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">blickar bak.</span><br /><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">Den minnar barnets ljusa blick</span><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">då friden levde</span><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">I en doft.</span><br /><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">Nötta efter år av kamp</span><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">vi längtar dit</span><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">Till ro igen</span><br /><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">Den längtan är en sinnesvilla</span><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">grip den</span><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">och du faller<br /><br /></span><span style="color: rgb(102, 51, 51);">Svart är den längtans melodi</span><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">och svartare</span><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">dess slut</span><br /><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">En blomma spröd växte upp</span><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">ur söndrad frid</span><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">och doftlöshet</span><br /><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">Ur denna längtans mörka svalg</span><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">en blomma vit</span><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">finner väg.</span><br /><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">Den viskar hopp och tillförsikt</span><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">om ro och frid</span><br /><span style="color: rgb(102, 51, 51);">åt oss.</span><br /><br /><br /><br /><div style="text-align: left;"><span style="color: rgb(0, 0, 0);font-size:78%;" ><span style="font-style: italic;">Text: Copyright (c) Helena Löfström 2008</span></span><br /><span style="color: rgb(0, 0, 0);font-size:78%;" ><span style="font-style: italic;">Bild: http://templars.files.wordpress.com/2007/10/dem-hope-despair-l.jpg</span></span><span style="font-style: italic;font-size:78%;" ><span style="color: rgb(0, 0, 0);"> (</span><span style="font-size: 78%; color: rgb(0, 0, 0);"><em>Hope in the Prison of Despair</em> by Evelyn De Morgan)</span></span></div></div>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-9521193308418720772008-09-09T10:08:00.003+02:002008-09-09T10:16:06.285+02:00Jag tänker bättre när jag inte använder hjärnan<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://selfdivider.com/base/wp-content/uploads/2007/11/jean-arthur.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 320px;" src="http://selfdivider.com/base/wp-content/uploads/2007/11/jean-arthur.jpg" alt="" border="0" /></a><br /> "Försök", sa mannen och lutade sig framåt mot sin unge åhörare<br /> "Försök att inte tvinga din stackars hjärna till så mycket. Den klarar sig mycket bättre utan din tvångströja."<br /><br /> Mannen lutade sig tillbaka i stolen igen och studerade effekten under halvslutna ögonlock. Den unge mannen satt först gapande och stirrade på den andre, som om han inte trodde det han hörde. Han skrattade sedan till som om han först då förstod det interna skämtet.<br /><br /> "Du skämtar, alla som har sett dig agera vet att du inte menar allvar!" Den äldre lyfte på ena ögonbrynet och satt kvar lika orörlig som förut. Han slöt ögonen som om den yngres närvaro irriterade honom och började nynna på en melodi. Rummet blev tyst sånär på den sakta framvisslade melodin.<br /><br /> Den yngre mannen skruvade oroligt på sig och tittade ner på bordet mot vars skiva hans smala knän hela tiden skavdes.<br /><br /> "Vad menar du egentligen?" Den äldre slutade att vissla och öppnade ögonen.<br /><br /> "Ta in information och låt hjärnan bearbeta den utan att tvinga in den på spår som du själv anser är troliga." Den yngre såg skeptisk ut.<br /><br /> "Och det fungerar säger du?" Den äldre mannen log vänligt och pekade mot skrivbordet bakom sig.<br /><br /> "Låt oss göra ett experiment. I den översta lådan i mitt skrivbord finns det något, som jag fick häromdagen av en kusin i födelsedagspresent. Du skall få samma ledtrådar som jag fick och så ser vi hur du kommer fram till lösningen."<br /><br /> Den yngre lutade sig fram, slickade sig nervöst om läpparna och gjorde sig beredd att höra ledtrådarna.<br /><br /> "Ledtrådarna var från en psalm, kusinen är kristen, och löd: Led milda ljus... steg för steg"<br /><br /> Den yngre såg häpen ut och vandrade med ögonen runt i rummet. Han tittade bort mot skrivbordets stora låda och försökte fundera ut vad i all världen detta hade att göra med en detektiv och vad kunde han förvara i den lådan.<br /><br /> "Ljus" sa han långsamt "ett stearinljus. Det var förstås ett skämt?!" Den äldre började skratta lågt.<br /><br /> "Nej, nej! Det var inget skämt och det var inte ett ljus. Försök nu att totalt befria din hjärna på alla tankar runt mig och fokusera den på ledtrådarna. Släpp sedan lös hjärnan i associationer." Han lutade sig tillbaka, med leendet fortfarande på läpparna.<br /><br /> Den yngre mannen blundade och slappnade av. Innan han hade suttit i mer än två minuter så kom ett ord för honom 'pannlampa'. Han skakade på huvudet och öppnade ögonen med ett frågande uttryck.<br /><br /> "Nå?" Mannen mitt emot honom sa det långsamt.<br /><br /> "Det verkar helt knäppt, men ett ord kom ur ingenstans och det var... pannlampa!"<br /><br /> "Ja, det är rätt. Varför så skeptisk?" Den äldre reste sig och gick bort till skrivbordet. Låste upp lådan och där bredvid pistolen låg en... pannlampa.<br /><br /> "Jag fick det för att lättare kunna hitta ledtrådar när det är mörkt ute. Jag gillar ha båda händerna fria, som du vet." Han tog upp den och kastade över den till den andre som fångade den i ena handen.<br /><br />"Det fungerade. Det fungerade, men jag har ändå svårt att tro på det." Han vände och vred på lampan samtidigt som han skakade på huvudet.<br /><br /><span style="font-style: italic;font-size:78%;" >Copyright (c) Helena Löfström 2008<br />Bilden är hämtad från: http://selfdivider.com/base/wp-content/uploads/2007/11/jean-arthur.jpg</span>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-2423785456755780662.post-36661009999720559392008-08-20T16:40:00.003+02:002008-08-20T19:37:58.080+02:00Barnets seende ögon<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.fantasyarts.net/images/changlings.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 320px;" src="http://www.fantasyarts.net/images/changlings.jpg" alt="" border="0" /></a><br /><span style="line-height: 150%;"> En inspiratorisk resa med tankarna som vågor vilka bär mig framåt och uppåt. Aldrig neråt. Varför skriva när tankarna ändå är så olika? Vem kan veta vad som döljer sig bakom min hjärna? Den världen går inte att utforska, den världen är helt annorlunda. Där finns inga kartor eftersom landet ständigt ändras, förändras, förvillar den som vill ha kontroll. Leker kurragömma med den som älskar det enkla.<br /></span><br /><span style="line-height: 150%;">Vilket äventyr är inte min fantasi! Sedan jag var barn har jag levt med den. Först tänkte jag inte så mycket på den. Den var en självklar del av mig. Verkligheten är aldrig grå. Jag har aldrig förstått människor som hävdar detta. Gråheten är den mest spännande delen av verkligheten. Den suddar ut det vi kallar verklighet och låter oss få möjlighet att se rakt in i sagovärlden. När jag var liten bestämde jag mig för att aldrig bli sådär tråkigt vuxen. Jag skulle aldrig glömma sagoskimmret som sänker sig ner inför barnets ögon. Jag kan fortfarande gå ut i gråhetens fuktiga skimmer och stå helt stilla och vänta. Vänta på att sagovärlden sakta kryper fram från skuggorna.</span><br /><span style="line-height: 150%;"><br />Man måste stå helt stilla och vänta. Därför att vuxna skrämmer den med minsta lilla vink. Står man där och väntar krymper man sakta ner i storlek. Tiden står stilla mitt i universums virvlar och suget kommer. Det där suget som drar och sliter, milt och försiktigt. Som små, små armar. Runt, runt till dess att man är så liten att ingen kan bli rädd. Då kommer sagorna tasslande och viskande, som små sjungande röster från en urtid, en forntid långt bortom vår egen. Små tomtar tittar försiktigt fram bakom träden och letar efter den försvunna juvelen. D</span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.wilsonsalmanac.com/images1/midsummer_fairies_sm.jpg"><img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 200px;" src="http://www.wilsonsalmanac.com/images1/midsummer_fairies_sm.jpg" alt="" border="0" /></a><span style="line-height: 150%;">en där juvelen som älvadrottningen förlorade i sin årliga vårdans. Juvelen som bringar lycka och grönska när den sitter på hennes skimmrande panna, men fruktansvärd olycka över världen när den i</span><span style="line-height: 150%;">nte är där. Kanske vågar sig även de minsta av kända riddare fram. De som strider mot mardrömmarna hos barnen och vilka rider vita nattfjärilar. Av silvertrådar är deras vapen smidda o</span><span style="line-height: 150%;">ch av silvertrådarnas klingande ljud är deras röster vävda. Har man riktig tur kan man kanske höra trädens egna röster mellan grenarnas vridningar. Mossornas tyngd får dem att låta l</span><span style="line-height: 150%;">ikt porlande vatten och lavarna rör sig i takt till deras andetag. Så olikt och så likt. Allt kommer ti</span><span style="line-height: 150%;">ll liv och det är</span><span style="line-height: 150%;"> bara att stå och lyssna, vänta, låta ske. Det är svårt att slita sig från denna fört</span><span style="line-height: 150%;">r</span><span style="line-height: 150%;">ollande stillhet. Att gå ut ur den och in i sig själv igen. Det är svårt att inte bli bergtagen och bortrövad. Det är svårt att acceptera sig som vuxen när man inte har tappat barnets seende ögon.<br /><br /><span style="font-style: italic;font-size:78%;" >Copyright (c) Helena Löfström 2008<br />Bild 1: hämtad från:http://www.fantasyarts.net/images/changlings.jpg (av konstnären John Bauer, tror jag)<br />Bild 2 hämtad från:http://www.wilsonsalmanac.com/images1/midsummer_fairies_sm.jpg </span><o:p></o:p></span>Helenahttp://www.blogger.com/profile/05338359763815292211noreply@blogger.com7