Tuesday, September 9, 2008

Jag tänker bättre när jag inte använder hjärnan


"Försök", sa mannen och lutade sig framåt mot sin unge åhörare
"Försök att inte tvinga din stackars hjärna till så mycket. Den klarar sig mycket bättre utan din tvångströja."

Mannen lutade sig tillbaka i stolen igen och studerade effekten under halvslutna ögonlock. Den unge mannen satt först gapande och stirrade på den andre, som om han inte trodde det han hörde. Han skrattade sedan till som om han först då förstod det interna skämtet.

"Du skämtar, alla som har sett dig agera vet att du inte menar allvar!" Den äldre lyfte på ena ögonbrynet och satt kvar lika orörlig som förut. Han slöt ögonen som om den yngres närvaro irriterade honom och började nynna på en melodi. Rummet blev tyst sånär på den sakta framvisslade melodin.

Den yngre mannen skruvade oroligt på sig och tittade ner på bordet mot vars skiva hans smala knän hela tiden skavdes.

"Vad menar du egentligen?" Den äldre slutade att vissla och öppnade ögonen.

"Ta in information och låt hjärnan bearbeta den utan att tvinga in den på spår som du själv anser är troliga." Den yngre såg skeptisk ut.

"Och det fungerar säger du?" Den äldre mannen log vänligt och pekade mot skrivbordet bakom sig.

"Låt oss göra ett experiment. I den översta lådan i mitt skrivbord finns det något, som jag fick häromdagen av en kusin i födelsedagspresent. Du skall få samma ledtrådar som jag fick och så ser vi hur du kommer fram till lösningen."

Den yngre lutade sig fram, slickade sig nervöst om läpparna och gjorde sig beredd att höra ledtrådarna.

"Ledtrådarna var från en psalm, kusinen är kristen, och löd: Led milda ljus... steg för steg"

Den yngre såg häpen ut och vandrade med ögonen runt i rummet. Han tittade bort mot skrivbordets stora låda och försökte fundera ut vad i all världen detta hade att göra med en detektiv och vad kunde han förvara i den lådan.

"Ljus" sa han långsamt "ett stearinljus. Det var förstås ett skämt?!" Den äldre började skratta lågt.

"Nej, nej! Det var inget skämt och det var inte ett ljus. Försök nu att totalt befria din hjärna på alla tankar runt mig och fokusera den på ledtrådarna. Släpp sedan lös hjärnan i associationer." Han lutade sig tillbaka, med leendet fortfarande på läpparna.

Den yngre mannen blundade och slappnade av. Innan han hade suttit i mer än två minuter så kom ett ord för honom 'pannlampa'. Han skakade på huvudet och öppnade ögonen med ett frågande uttryck.

"Nå?" Mannen mitt emot honom sa det långsamt.

"Det verkar helt knäppt, men ett ord kom ur ingenstans och det var... pannlampa!"

"Ja, det är rätt. Varför så skeptisk?" Den äldre reste sig och gick bort till skrivbordet. Låste upp lådan och där bredvid pistolen låg en... pannlampa.

"Jag fick det för att lättare kunna hitta ledtrådar när det är mörkt ute. Jag gillar ha båda händerna fria, som du vet." Han tog upp den och kastade över den till den andre som fångade den i ena handen.

"Det fungerade. Det fungerade, men jag har ändå svårt att tro på det." Han vände och vred på lampan samtidigt som han skakade på huvudet.

Copyright (c) Helena Löfström 2008
Bilden är hämtad från: http://selfdivider.com/base/wp-content/uploads/2007/11/jean-arthur.jpg

6 comments:

Tuve said...

Ja, tänk, det fungerade! ;)

Men frågan är om det inte hör ihop med "barnets seende öga"? Jag har en vag känsla av att den som släckt ner det öga som barnet en gång såg med, mer eller mindre förlorar förmågan till sådana fria associationer... Men jag får väl hoppas på att det går att åter väcka liv i det ljus som en gång fanns i barnets seende öga!

Allt gott!

Anonymous said...

Ja, just så försöker lilla jag göra.
Genom att inte analysera sönder problemet, men gärna meditera över det, så vi gör oss kanske mottagliga för nåden.
Kan det vara så?

"För honom kom alla goda ting - öring likaväl som den eviga fräslningen - av nåd, och nåden kommer av konsten och konsten är ingen lätt sak."
Citat ur Norman MacLeans Där floden flyter fram

-Tobias J.

Helena said...

Tuve,
;)
Det är inte otrolig.

((Den sista meningen vet du att jag inte håller med om, så den kommenterar jag inte...))

Tobias J,
Vackert skrivet. Ja, det ligger en hel del i det.

Anonymous said...

Jo, jag vet.
Författaren är presbyterian. Jag vet inte exakt, men det är någon av alla amerikanska protestantiska varianter.
Men visst är meningen vacker!

Själv står jag vid floden Tibers strand och undrar om jag ska våga kliva över. Så mina mer "teologiska" tankar kan nog vara i lite virrvarr.

Sen finns det säkert dom som hävdar att mina tankar mest för jämnan är i virrvarr. Men det är en annan sak. :)
- Tobias J.

Anonymous said...

Hihi,
Läste igenom kommentarerna en gång till. Hihi... så kan det gå när man inte läser ordentligt.
Påminner mig om den gången när Jenny lite försynt frågade varför jag ställde in tallrik och glas i kylen efter middagen.
Vad svarar man på det?
- Tobias J.

Helena said...

Tobias J,
jag misstänkte det ;)

Det var riktat till Tuves sista mening.