Bloggfasta till den 20:e

Jag bloggfastar fram till den 20/11
Välkommen åter!

Bild: Copyright (c) Helena Löfström 2007

Bokmärken och decupage

Jag älskar att ha massor av saker att göra, samtidigt. Det är på något sätt stimulerande när man måste lösa flera uppgifter på samma gång. Ungefär som att läsa tidningar upp och ner, eller spegelvänt.

Tyvärr har jag uppenbara svårigheter att ägna mig åt enkla uppgifter som 'sticka en mössa enligt följande mönster'. Jag måste istället se om jag inte kan göra om mönstret på något sätt. Min stackars man brukar suckande sitta och titta på när jag för femtioelfte gången repar upp mössan när mönstret ändå inte stämmer. Han förstår inte vitsen. Jag kan inte förklara vad som ÄR vitsen med att göra allt själv. Det är väl medfött antar jag.

Nu skall inlägget primärt handla om bokmärkena jag gillar att göra, så vi lägger resten åt sidan. Tyvärr har jag inte fler bilder på dem än det allra första jag gjorde, resten har jag gett bort. Det på bilden har jag också gett bort, men kom ihåg att ta kort på det innan det åkte ner i paketet.

Själv har jag inte några bokmärken. I böckerna jag läser för tillfället ligger det alltifrån bortglömda barnteckningar till en pytteliten bit från en trisslott, som något barn massakrerat och på något mystiskt sätt letat sig in i boken om Stephen Kings liv. Den handlar i och för sig om hans sätt att skriva, men innehåller en relativt stor del självbiografi. Rolig och intressant.

Bokmärket på bilden är gjort i en teknik som kallas för decupage (väldigt tunna bilder klipps ut och klistras på underlaget. Förr målade man ofta runt bilden för att förstärka illusionen. Ordet kommer från franskans decouper och betyder "klippa ut").
Jag har som underlag använt mig av tunn fanér som slipats och till sist lackats. Det är ruskigt pilligt, men inte svårt annat än när själva bilden skall appliceras på underlaget.

Bilden med fatet är gjort med samma teknik; översta lagret av en pappersservett som jag klippt ut och klistrat fast på ett träfat. Sedan är allt struket med lack sådär 5-10 gånger. Före allt slipades fatet ordenligt till dess att det 'blänkte'. Dvs, om man lägger träet mot ljuset så skall det vara så välslipat att ljuset reflekteras. Den sista slipningen sker ofta genom att man lätt fuktar träet så att fibrerna reser sig. Dessa slipas ner och sedan kan man 'glatta' träet med ett vanligt papper.

Utmaningen när man använder sig av såpass tunna matrial som servetter är att lyckas få fast bilden, utan att bilden skrynklar sig av limmet. Genom att testa mig fram har jag upptäckt att man först stryker på limmet på underlaget och väntar till dess att det bara klibbar. Först då stryker man försiktigt fast servetten. Det gäller att vara säker och snabb på handen, med ett stort mått av försiktighet. Pappret blir väldigt skört när det är fuktigt och går oerhört lätt sönder.

Nästa projekt, när jag är klar med lillpojkens mössa här hemma, är att göra mig själv ett bokmärke. Funderar på att försöka fräsa ut ett ytterst tunt mönster som ram på fanerskivan den här gången. Skulle onekligen bli en utmaning och måste således testas.



Bilder: Copyright (c) Helena Löfström 2008

Utmanad en helt vanlig onsdag

Jag lyckades klara mig ur flickornas onsdags'party' med dithörande (egenhändigt) gjorda partyhattar utan värre missöden. Ok, en nerkladdad pall, en nerkladdad barnstol och så florsocker lite här och var på bakbänken gick inte att undvika, men sedan när har en ensam stackars förälder lyckats baka mumsmums med småflickor plus tvååring utan något som helst kladd?
Flickornas allvarliga uppsyn under deras 'party' fick mig att lydigt svälja ner ett antal sockerbomber. Pojkarna var uppskattande och det hela avlöpte fint och snabbt (godiset åts upp på ca fem minuter). Min mage vände sig vid synen av de glupskt tuggande barnamunnarna, där florsockret spred en svag antydan av vitaktigt smink.
Nåväl, jag hade lydigt svalt ett antal 'slembitar', varit glad och uppmuntrande och satt i mig några koppar grönt te som magtämjare. Gick till datorn och kollade av mejlen. Det var då jag upptäckte att jag hade blivit utmanad i en slags uppmuntran till att avslöja mig själv. Slås genast av tanken att just detta är ett typiskt blogg-fenomen. Jag tackar Kristina för denna vänliga gest och hoppas att jag inte gör henne besviken över resultatet ;).
Skall jag våga avslöja mig, lägga min puritanska minimalism i öppen dager för att beskådas av var och en? Jag antar utmaningen delvis och delvis inte. Jag har helt enkelt en väldigt liten bloggkrets att länka vidare till och de är redan länkade till i den här utmaningen. Med en ödmjuk bugning ber jag om ursäkt för att jag inte länkar vidare.

Reglerna är tydligen följande (märk att jag inte uppfyller punkt 3, 4 och 5):

1. Länka till den person som har utmanat dig
2. Glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget
3. Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade
4. Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor
5. Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar

**********************************************************************************

1. Jag är född på Gotland och bodde där mina första 6-7 år på en gård kallad Kube. Underbart barndomsskimmer med blåsippor, smultron, de oändliga fälten, det jättelika stenhusets mystiska krypin (speciellt den gamla mathissen som alltid uppmuntrade till försök att testa tillförlitligheten), madrassfärder nedför de väldiga trapporna, stenhällarna vid ena sidan av gårdsplanen där Stenkumla kyrka tronade bakom träden.
2. Är ofta liknad vid Anne på Grönkulla fast inte med rött utan brunt hår. Vad det betyder får ni räkna ut själva...
3. Är mycket medveten när det gäller miljön. Bland annat så använder jag inte schampo utan tillverkar eget av det som finns hemma. Tvättnötter används istället för traditionellt tvättmedel (superbra och man slipper klegget med mjukmedel). Sopsortering är lika självklart som att luften är ren här ute på landet. Köper pellets av en granne som även är KRAV-odlare. Fram till för två år sedan köpte vi även allt vår kött, potatis och lite annat från dem. De har nu flyttat längre bort och lagt av med det mesta av köttet.
4. Har inte så mycket över för sötsaker. Är desto mer förtjust i kött, gott kött och knapriga grönsaker. Har givit upp godisätandet flera gånger, men upptäckt att det inte direkt ger några sociala pluspoäng, med tanke på att jag varken dricker kaffe (urrrk!), någonsin rökt en cigarett, eller dricker mer än lite, lite. Blivit förvånad då jag upptäckt att intrycket om mig pendlat mellan puritan och renlevnadsmänniska med en förmåga att lösa gåtor och en speciell humor.
   Älskar å andra sidan att laga mat, baka bröd och göra nya spännande efterrätter (har någon prövat att göra vit chokladmousse med karamelliserade blåbär?) vilket kanske inte direkt passar in hos en puritan.
   
5. Jag är officiellt i alla papper en systemvetare som för tillfället studerar författarkurser och som till våren skall studera pedagogik. Egentligen är jag en hemmafru som gillar att klä mig i klänningar med skärp i midjan a' la femtiotalet lösa detektivromaners intriger (en bra bok kan man inte förutse slutet på vilket tyvärr är alldeles för få böcker som klarar av), knäcka koder och använda hjärnan på nya sätt t ex genom att läsa tidningar upp och ner.
   Mitt livs passion (om man räknar bort min man och mina barn) är att skriva. Har skrivit så länge jag minns och den tiden då jag försökte tvinga bort skrivandet ur huvudet, var jag inte mig själv helt ut.
   
6. Jag älskar att träna! Började träna styrketräning vid 20-21 år ålder och sedan dess har jag fortsatt. Har utvecklat min träningsprofil med konditionsträning samt lite annat smått och gott under årens lopp. Har precis tagit upp träningen efter att det legat nere ett år på grund av sjukdom.I kväll blir det uppvärmning med konditionsträning och sedan träning med tyngder. Har fortfarande kvar lätta känningar efter förra passet då jag började öka tyngden för att få ut mer av passen.

Bild tagen från http://thecyniclife.files.wordpress.com/2008/04/chainbreaker.jpg

Barnramsa - Lilla Elisa Ekelund

Lilla Elisa Ekelund

vill ej sova nu på stund
Skriker ifrån sängen trött
”Ge mig genast något sött!”

Nedför kinden tårar rullar
då hon tänker på goda bullar
Skriker högre, sängen skakar
Stressad mamma går och bakar

Stackars mamma kommer snart
med bullar som hon bakat klart
Finner en som sover tungt
Äntligen blir huset lugnt.

Text: Copyright (c) Helena Löfström 2008
Bild: http://wwwdelivery.superstock.com/WI/223/1612/PreviewComp/SuperStock_1612R-8536.jpg