Jag lyckades klara mig ur flickornas onsdags'party' med dithörande (egenhändigt) gjorda partyhattar utan värre missöden. Ok, en nerkladdad pall, en nerkladdad barnstol och så florsocker lite här och var på bakbänken gick inte att undvika, men sedan när har en ensam stackars förälder lyckats baka mumsmums med småflickor plus tvååring utan något som helst kladd?
Flickornas allvarliga uppsyn under deras 'party' fick mig att lydigt svälja ner ett antal sockerbomber. Pojkarna var uppskattande och det hela avlöpte fint och snabbt (godiset åts upp på ca fem minuter). Min mage vände sig vid synen av de glupskt tuggande barnamunnarna, där florsockret spred en svag antydan av vitaktigt smink.
Nåväl, jag hade lydigt svalt ett antal 'slembitar', varit glad och uppmuntrande och satt i mig några koppar grönt te som magtämjare. Gick till datorn och kollade av mejlen. Det var då jag upptäckte att jag hade blivit utmanad i en slags uppmuntran till att avslöja mig själv. Slås genast av tanken att just detta är ett typiskt blogg-fenomen. Jag tackar Kristina för denna vänliga gest och hoppas att jag inte gör henne besviken över resultatet ;).
Skall jag våga avslöja mig, lägga min puritanska minimalism i öppen dager för att beskådas av var och en? Jag antar utmaningen delvis och delvis inte. Jag har helt enkelt en väldigt liten bloggkrets att länka vidare till och de är redan länkade till i den här utmaningen. Med en ödmjuk bugning ber jag om ursäkt för att jag inte länkar vidare.
Reglerna är tydligen följande (märk att jag inte uppfyller punkt 3, 4 och 5):
- Länka till den person som har utmanat dig
- Glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget
- Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade
- Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor
- Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar
- Jag är född på Gotland och bodde där mina första 6-7 år på en gård kallad Kube. Underbart barndomsskimmer med blåsippor, smultron, de oändliga fälten, det jättelika stenhusets mystiska krypin (speciellt den gamla mathissen som alltid uppmuntrade till försök att testa tillförlitligheten), madrassfärder nedför de väldiga trapporna, stenhällarna vid ena sidan av gårdsplanen där Stenkumla kyrka tronade bakom träden.
- Är ofta liknad vid Anne på Grönkulla fast inte med rött utan brunt hår. Vad det betyder får ni räkna ut själva...
- Är mycket medveten när det gäller miljön. Bland annat så använder jag inte schampo utan tillverkar eget av det som finns hemma. Tvättnötter används istället för traditionellt tvättmedel (superbra och man slipper klegget med mjukmedel). Sopsortering är lika självklart som att luften är ren här ute på landet. Köper pellets av en granne som även är KRAV-odlare. Fram till för två år sedan köpte vi även allt vår kött, potatis och lite annat från dem. De har nu flyttat längre bort och lagt av med det mesta av köttet.
- Har inte så mycket över för sötsaker. Är desto mer förtjust i kött, gott kött och knapriga grönsaker. Har givit upp godisätandet flera gånger, men upptäckt att det inte direkt ger några sociala pluspoäng, med tanke på att jag varken dricker kaffe (urrrk!), någonsin rökt en cigarett, eller dricker mer än lite, lite. Blivit förvånad då jag upptäckt att intrycket om mig pendlat mellan puritan och renlevnadsmänniska med en förmåga att lösa gåtor och en speciell humor.
Älskar å andra sidan att laga mat, baka bröd och göra nya spännande efterrätter (har någon prövat att göra vit chokladmousse med karamelliserade blåbär?) vilket kanske inte direkt passar in hos en puritan. - Jag är officiellt i alla papper en systemvetare som för tillfället studerar författarkurser och som till våren skall studera pedagogik. Egentligen är jag en hemmafru som gillar att klä mig i klänningar med skärp i midjan a' la femtiotalet lösa detektivromaners intriger (en bra bok kan man inte förutse slutet på vilket tyvärr är alldeles för få böcker som klarar av), knäcka koder och använda hjärnan på nya sätt t ex genom att läsa tidningar upp och ner.
Mitt livs passion (om man räknar bort min man och mina barn) är att skriva. Har skrivit så länge jag minns och den tiden då jag försökte tvinga bort skrivandet ur huvudet, var jag inte mig själv helt ut. - Jag älskar att träna! Började träna styrketräning vid 20-21 år ålder och sedan dess har jag fortsatt. Har utvecklat min träningsprofil med konditionsträning samt lite annat smått och gott under årens lopp. Har precis tagit upp träningen efter att det legat nere ett år på grund av sjukdom.I kväll blir det uppvärmning med konditionsträning och sedan träning med tyngder. Har fortfarande kvar lätta känningar efter förra passet då jag började öka tyngden för att få ut mer av passen.
